Min herreX, började mr Boniface, en reslig mager man öfver sextio år gammal, som gick litet lutande och hade grön skärm för ögonen — min herre, jag måste på förhand säga er att jag är mycket otålig till lynnet.se Paolo ansåg höfligheten fordra att göra en tviflande åtbörd. Jo, sannerligen är jag ej det, fortfor mr Boniface; min syster här kan säga er att jag är det, och inte lätt att göra till lags — och — och att jag dessutom stiger tidigt upp om morgnarne. Marie, min vän, om jag skulle glömma bort något som jag bör nämna, så var god påminn mig derom. Nåväl, om hvad jag nu har bekännt inte afskräcker er, så såge jag gerna om ni ville komma, och då skola vi börja vårt arbete redan i morgon.4 Här tystnade mr Boniface och stirrade tankspridd i tomma rymden. Nämn något om tiden4, hviskade syster Marie i hans öra. SAck ja, om tiden, ja, — återtog mr Boniface; tack skall du ha, Marie. Jag hade alldeles glömt att nämna ett ord om tiden. Kan ni vara här klockan åtta om morgnarne, recist klockan åtta, så är jag er mycket örbunden. Paolo bugade sig till tecken af bifall. Nåväl, klockan åtta om morgonen då; nu är således allt uppgjordt. Och i den tro att allt var uppgjordt. nickade mr Boniface och försjönrk åter i et slags dvala. 4 Min brors arbetstimmar, sade mll Marie. som nu öfvertog samtalet, äro från åtta till tolf på förmiddagen och från ett till sex efter middagen. Ansiå de er?4 Fullkomligt, madame, sade Paolo. Och nu villkoren, skrek systern åter gin brors öra.