Aftonbladet – 26 augusti 1861, sida 3

UTRIKES FRANKRIKE. Mellan Frankrike och England afslöts den 1 Juli ett fördrag, som reglerar invandringen af indiska arbetare i de franska kolonierna. Monitören meddelar nu detta fördrag, och man finner deraf, att det kontrakt, som skall uppgöras med hvarje arbetare, måste innehålla noggranna öfverenskommelser. om tjenstetiden (högst 5 år). antalet arbetsdagar och arbetstimmar, lön. kosthåll, särskilda godtgörelser och kostnvadsfri läkarevård vid sjukdomsfal. .Arbetärne skola efter kontraktstidens slut på raänska regeringens bekostnad återsändas ill hemorten. ÖSTERRIKE. Times korrespondent i Pesthskrifver: Det behöfs en smula reflexion, för att ullt uppskatta hvad nyligen blifvit gjord: af Ungerns representanter församlade till ksdag4. För en furste, i hvars väld de ro och som befaller öfver nära en hal million bajonetter, hafva delugnt, akinings : fullt, men på bestämdaste sätt tillkännagifvit silt oföränderliga besut atticke erkänna hans regering, icke godvilligt betala pålagor eller göra något annat som fordras a dem, intilldess han återställt deras konstitutionella rättigheter, och de gifva honom dernästan på att blifva uppror då han tillkännagaf att han hade tagit sig ett rum och tänkte ligga der redan denna natt. Benoti öfverväldigades isynnerhet till den grad al sina känslor och någonting annat derjemte. att han, vid ett försök att låta dem bryta ut. emot väggen, förlorade jemnvigten och skulle hafva fallit raklång på golfvet om icke Sgossen hade tagit emot honom i sina armar — en omfamning, från hvilken Paolo ej kunde lösgöra sig, utan att först gilva många dyra löften att aldrig glömma: gubben. ; Klockan tio på aftonen hade Paolo tagit sitt vindsrum i besittning och höll på att gå igenom sina räkenskaper. Ålta franes betalade i förskott på en half månads hyra för rummet, fem francs för hans hatt, femton sou för leksakerna, dito för middagen, hvilket tillsammans utgjorde fjorton francs femtio centimer — en oerhörd utgift för en enda dag; drog man denna summa från de sextio, som han hade erhållit, återstod fyratiofem franes femtio centimer. Paolo; räknade ut det så, ätt med den strängaste sparsamhet, förutsatt nemligen att mr Boniface: fortfor att vara nöjd med honom, skulle han på två månader vara istånd att samla medel för sin återresa till Rom. Två månader syntes visserligen på förhand vara en lång tid; men de skulle väl gå, som många andra hade gått förut, pch med denna tröstande tanke hoppade han upp isin säng, som härvid knarrade och smällde liksom då man bränner af en raket. I ögonblicket följde en knackning på den tunna brädväggen. Paolo knackade tillbaka och en röst, så nära att dettycktes vara isamma rum, sade: God natt granne! God natt granne, svarade Paolo, och derpå blef allt åter tyst.