Aftonbladet – 26 augusti 1861, sida 2

sjuklingen skulle arbeta för dagligt bröd; han mäste först blifva starkare, ja det måste han ovilkorligt. . Jag är tillräckligt stark redan, sade Paolo, oeh jag kan ej fördraga att längre föra ett overksamt lif. Alltför länge har iag redan varit en börda för eder — det plågar mig att tänka huru länge; mena jag har ej åter blifvit mig lik förrän i dag. Prudence ville ej höra talas om att han, skulle hafva varit en börda för dem. Der lilla som de hade varit i stånd att göra för honom hade han mer än återgäldat genom sin godhet att finna sig i deras torftiga lem; så underlägset hvad han säkert vore van vid. Jag ber, sade Paolo med elt försök att småle, ait niej må försöka att minska den välgerning ni bevisat mig, genom att anse mig för någon förklädd prins. Jag önskar att jag aldrig må få skäl att klaga öfver större brist på begvämlighet och trefnad ug hos er. Jag har icke växt upp i något öfverflöd, det försäkrar Jag er. Vid sjutton år stod jag alldeles värnlös i verlden oci: utan andra tillgångar än hvad jag med mina händer kunde törvärfva. Hadejag tjugo if att egna åt eder tjenst, så skulle jag dock aldrig anse mig hafva ersatt hvad jeg ir eder skyldig — nej, aldrig. Om det är en sanning, som det utan tvifvel är, att vi böra göra godt för det godas egen skull och ej för den lön vi kunna vänta, så är det ej mindre saunt, att ett bjertligt erkännande af vår välvilja och hjelp är, näst vårt eget samvetes vittnesI börd, den ljufvaste belöning vi kunna få. Den unge romarens tacksamma häntörelse fick Prudenee så mycket innerligare till Jertat, söm hon ej hade blifvit van vid att höra honom yttra något sådant. Först nu