Aftonbladet – 26 augusti 1861, sida 1

varande befann sig, hvilket han ej kuude undvika, såvida han ingick i några detaljer om hvad som händt; det andra, hans moftvilja för att anklaga Lavinia, en såk som han skulle haft svårt att undgå, om han oförbehållsamt meddelade allt. : Femte KAPITLETÅter sig Hk. Hrr Henstrids komp. fåordiga och väl skrifna bref hade utsläckt Paolos sista förhoppning att för närvarande få träffa Thornton, eller ens meddela sig skriftligen till honom, men det hade på intet vis minskat den unge mannens öfvertygelse, att hvar. helst den trofaste vännen befunne sig, så sökte han efter Paolo. Emellertid måste han nu sörja för sig sjelf, det vill säga: — han borde arbeta, icke blott för att vinna dagligt bröd, utan ock för att skaffa sig medel för att kunna återvända till Rom. Paolo kunde icke dölja för sig sjelf att det var vida lättare att önska sig arbete än erhålla sådant, synnerligen för en person i hans belägenhet — okänd i ett fremmande land, osäker i franska språket, utan att ega någonting mer än sina trådslitna svarta kläder, en enda omgång linne och välvilliga önskningar af tre godhjertade varelser, fattiga som -kyrkråttor och utan relationer med några andra menniskor. Men då nöden grifu oss med sin jernhand, så säges det att on skänker oss uppfinningsförmåga. Paolo rådgjorde med sin förtrogna, Prudence, eller rättare sagdt — han nedlade sitt förtroende i hennes moderligt sinnade hjerta. En god qvinna är i hvilken samhällsställning som Belst en välsignelse här på jorden för de män som omgilva benne. Prudence wekade först vid tanken på att den ännu så svaga