terade denna summa hade, blifvit qvarlemnad hos Thornton; äfvenså att ett halft dussin guldmynt som han hade i fickan då han företog sin olyekliga vandring till Hötel de Ville voro försvunna med börs och allt, jemte fue med: adressen: Rue de Rohan; troligen hade han förlorat detta antingen då han brottades med vakten för att få komma in, eller då han ville muta den att släppa in honom bland balgästerna: Med omgående post erkände hrr Henstrid komp. med affärsmessig fåordighet emottagandet af Paolos bref: de beklagade att ej för närvarande vara i stånd att meddela mr Mancini deras värda klient mr Thorntons adress, hvars vistande utomlands de hade all anledning tro skulle komma att räcka länge. Detta bref, ehuru otillfredsställande det än var, innehöll dock en skymt af tröst för Paolo. Det förvissade honom att hvar helst Thornton än måtte vara, så befann han sig väl. Hrr Henstrids bref efterföljdes snart af eft från Salvator, hvilken underrättade att Thornton ej hade synts till i Rom, sedan han lemnade staden tillsammans med Paolo. Salvators bref var, som man äfven kunde väntat, fullt af frågor och gissningar rörande Thorntons hemlighetsfulla försvinnande; han bad dessutom att få veta Paolos egna planer för framtiden. Paolo skref tillbaka, att han icke hade någon annan plan, än att återvända till Rom så fort som möjligt och att han ville dröja med alla förklaringar om såväl Thornton som sig sjelf, till dess han kunde gifva dem mundtligen. Paolo hade två skäl hvarföre han önskade uppskjuta att meddela sina förtroenden — det ena var hans Obenägenhet för att delgifva sin vän den förlägenhet hvari han för aär