Aftonbladet – 26 augusti 1861, sida 1

togs den dock med tacksamhet, och sekreteraren räckte dem följaktligen en bit papper, hvarpå stod skrifvet: herrar Henstrid komp., n:r 14, Golden Square, London, hvarefter de gingo derifrån föga klokare än de kommit dit. Prudenee anade med qvinlig skarpsynthet att konsulatssekreteraren visste mera om Thornton än han fann lämpligt att säga — en misstanke som hon emellertid af qvinlig grannlagenhet förteg för vår stackars Paolo. : Utan dröjsmål afsände Paolo ett bref till hrr Henstrid komp. i London och ett till Mortimer Thornton, hvilket han adresserade till Via Babuino, i fall hans vän skulle hafva återvändt till Rom. Han skref äfven några rader till Angelo Gigli — hvilket var vår lilla tokroliga vän Salvator Rosas rätta namn — som det kostade Paolo icke ringa möda att erinra sig. Detta sistnämnda bref, rätt gåtlikt till sitt innehåll, förmälde helt enkelt att Thornton hade försvunnit, men utan att nämna några närmare omständigheter, och slutade med: en begäran att, så vida Salvator erhölle några upplysningar om Thornton, dessa genast måtte meddelas brefskrifvaren, hvars adress var: mr Prosper, Quai Montebello, 77, Paris. Hvarken om sin sjukdom eller penningförlägenhet sade Paolo ett enda ord. Hvar före skulle han göra den goda, lilla målaren orolig, då han ej kunde hjelpa honom? Ty rätt väl visste Paolo, attalla penningar, som. Salvator och hans öfriga kamrater kunde. samla ihop, knappt skulle förslå att föra honom hålfva vägen från Paris till Rom. Här torde vara lämpligt nämna, att Paolo, vid afresan från Rom, i förmoden att hans frånvaro skulle räcka länge, hade tagit med sig alla pengar han egde i verlden och att den franska vexel som represen