en icke utan städer och stadskultur kan inna ny kraft, svag befolkning utan indutri, förbund mellan kronan och kyrkan, wvilken bland en kyrkligt stupid befolkning ndast är i stind att göra adeln motstånd — letta är Skottlands historia ända in i 14:de rhundradet, Jakob I gynnade kyrkan och förband ig med henne mot adeln. Denna hofvets ;ch kyrkans strid mot den skottska aristoratien böljar fram och åter under ett helt trhundrade. Ån är den ena underlägsen, in den andra. Ån mördas en konung, än n stor aristokratfamilj. Slutligen blir aristokratien af hämnd protestantisk. Kyrkligeten och aristokratisk protestantism föra ifven ett mera än trettioårigt krig. Detaler deraf, isynnerhet bevis på skotsk-presterig uppblåsthet och dumhet, skildras troget och utförligt af Buckle. Slutligen ingår det af de bildade och de regerande föraktade presterskapet förbund med folket och demokratiserar. Under Mel: ville kom det till öppen brytning. Man de: mokratiserar och rebellerar i sextio års tid, illdess demokrati och presterskap stta kronan på sin makt genom rebellion mot Carl I. Oandliga, men häftiga strider om biskopsdömet, presterskapets raseri mot aristokrati och konung och sträfvanden att stå väl med folket, som har presterskapet att tacka för sin kyrkligt bornerade liberalism. r 1603 blet den skotteke konungen äfven Englands beherrskare och beslöt att med sin öfvermakt förödmjuka. det skottska presterskapet. Han behandlade det ofta grymt, äfvenså det för sitt presterskap svärmande folket. Man påtvingade det åter biskopar. Mot dessa utbildade sig nu reaktion och rebellion, hvilka slätade med biskoparnas fördrifvande. Denna kyrkligt demokratiska seger verkade snart politiskt. Skottarne reste sig mot Carl I, besegrade honom och sålde honom till engelsmännen hvilkas parlament lät afrätta honom. Carl id måste först för skottarne erkänna: sina och sin familjs synder innan de erkände honom. Jakob II hämnade sig härför på dem och förtryckte dem värre än någon herrskare före honom. Dock lyckades det honom ej att grundlägga en varaktig despotism. Likasom fordom : hjelpte biskoparne regeringen äfven nu att förtrycka folket. Hatade af folket, hämnades de gehom ännu större hat. och genom kärlek till den störste tyrannen Jakob II, under hvars regering de svåraste grymheter föröfvades mot folket. Genom en ny resning (1688) befriade sig skottarne ånyo från sina förtryckare. Doc förblefvo högländarne den grymma regeringens vänner. Genom sin vänskap för stuartarne förberedde de deras och sin egen olitiska undergång, tilldess båda fullkomigt, undanskötos åf den nya kulturandan: handel och industri. Denna, nya kulturanda uppsteg ur:de aristokratiska privilegiernas graf. Denna feodalisms fall och föreningen med England är Skottlands pånyttfödelse och återlösning ur-ett långt, sorgligt krig mellan frisinthet och kraftlös auktoritetstro. Skottland utvecklade under törsta hälften af det adertonde århundradet en öfverraskande verksamhet i industri och handel, litteratur och vetenskåp. Men denna nya. anda hade dittills ännu ej varit i stånd att tillintetgöra den djupt rotade vidskepelsen och kyrkliga auktoritetstron. Ännu för få år sedan förvistes en tysk i Edinburg ur alla bildade kretsar, med hvilka han umgicks, emedan han berättat, att han hade läst Jesu lefverne af Strauss. Buckle sysselsätter sig derpå utförligt med den motsägelsen i den skotska historien, att det politiskt liberala folket var och förblef presterligt sinnadt i alla trosoch kyrkosaker; vidare att dess skeptiska, frisinnade, rationalistiska litteratur i det adertonde århundradet icke var i stånd att i religiöst afseende frigöra det. Här är han ofta stor, poetisk och hög, här skildras huru presterna fullkomligt krossade och förgiftade den skotska karakteren och icke lemnade skottarne någon -verldslig vederqvickelse eller glädje öfrig såsom tillåten. Ännu i dag skulle folket rent af misshandla den, som toge sig till att på en söndag låta sina fingrar leka med strängarne. Den som på söndagen kysser sin hustru kommer ännu i dag i svarta boken såsom ett godt stycke på väg till evig fördömelse.. Den skotska ascetiken är äckligare och själlösare än alla den katolska ultramontanismens utväxter. Den litterära och filosofiska reaktionen mot kyrklig inskränkthets oförnuftiga herravälde var för isolerad och lärd, för att kunna nedtränga till folket. Adam Smith, Hutcheson, Cudworth, Reid, Hume, Black, Leslie, Hutton, M. Smith, James, Hall, Watt, Hunter m. fl., idel stjernor af första storleken på vetenskapens firmament, men. utan något märkligt inflytande på Skottlands kyrkligt kujonerade folk. Buckle sammanfattar orsaken till denna vanmakt i ett enda-ord: alla dessa stora män inom olika vetenskaer voro deduktiva i stället för induktiva. Den förta metoden är den egentligen vanryktadt lärda. Den utgår a priori: från slutledningar, meningar och hypoteser, för hvilkas seger fakta och naturlagarne tillskäras i en. Prokrustessäng. Induktivt vill säga att a posteriori utgå från sorgfälligt samlade och pröfvade fakta och derur draga slutsatser. sover Två herrar voro trävet svsselsätta att skrifva