Aftonbladet – 24 augusti 1861, sida 1

TA rt ÅR OR RR ————— STOCKHOLM den 24 Aug. De af den danska ministåren sednast gjorda medgifvandena synas emot densamma ha framkallat en starkare Och mera kompurt opposition än sem förut uppenbarat sig i Danmark alltsedan denörstedska ministörens störtande. Icke nog att Feedrelandett, Flyveposten och Morgenposten angripa ministeren på det häftigaste; äfven SDagbladet, som varit dess egentliga stöd inom pressen, drager nu på fullt allvar i fält emot dess) politik. Vi ha redan nämnt, att Dagbladet, omedelbart efter Offentliggörandet at hr: Halls sednaste noter, innehöll en artikel, hvåri det sökte bortresonnera det obehagliga intryck de hade framkallat och visa att de eftergifter som blifvit gjorda i sjelfva verket endast rörde formaliteter. Men tidningen synes omedelbart derefter ha kommit på andra tankar; ty efter att sålunda, ehuru temligen matt, ha försvarat eftergifternas finansiella sida, uppträdde den en följande dag med mycken skärpa emot deras politiska innehåll och konseqvenser. Den visåde att:Danmark genom sin utomordentliga foglighet icke hade uppnått någonting. positivt. Detrintresse, som de icke-tyska makterna hittills hade visat för saken, skulle ovilkorligen, ju längre det dröge ut på tiden med de internationella underbandlingatne, duåsta bort; nästa vår skulle Danmark nödgas rusta på samma sätt som i år, då förbundsexekutionen alltjemt förtfar att hota. Uti en tredje artikel i äm et uttalar sig Dagbladet på följande sätt: När riksdagsmännens adress, undertecknad af 71,000 personer, för tre månader sedan aflemnades till! konseljpresidenten Hall, yttrade h.. exe. bland annat: Jag ånser mig dock redan vid detta tillfälle kunna och böra uttrycka såsom regeringens öfvertygelse, att det är åf trängande vigt att en så länge sväfvande tvistefrågan nu kommer till afgörande.? I förtroende till dessa ord, uttalade på regeringens och ej på den enskilde ministerns vägnar, ha vi öfverlemnat oss åt hoppet att Danmarks politik nu, sedan de holsteinska ständerna hånfullt förkastat alla för dem framlagda förslag, skulle gå ut på att fasthbålla den gifna och för oss jemförelsevis fördelaktiga positionen, att det ä skulle bli fråga om nya underhandlingar eller eftergifter, utan alt regeringen skulle bemöda sig att genom egna handlingar grunda den nya statsorganisation, som i ofvannämnda förklaring den 17 Maj erkändes för den enda möjliga. Vi trodde oss kunna förutsätta att regeringen skulle så fort som möjligt sammankalla det dansk-slesvigska riksrådet, att den skulle i förening med denna representation söka bevisa vitaliteten af den vid Eidern begränsade staten samt att den skulle genom en kedja af faits accomplis konstatera den faktiska sjelfständigheten af ?de landsdelar, hvilka ej stå i något slags förhållande till det tyska förbundet?, öfverlemnande åt framtida underhandlingar att organisera den sjelfständigare? ställning för Holstein, som skulle utgöra den andra länken i sakernas nya skick. Vi tvifla ej heller på att detstora flertalet af nationen delade denna förutsättning och att den låg till grund för de varma förtroendebevis som strömmade in från hela landet till ministören och dess chef. Denna illusion, liksom så många föregående, hår blifvit NYSE NR den har försvunnit som dagg för solsken genom depeschen af den 29 Juli (innehållande de sednäste eftergifterna åt Tyskland). Man törde invända att det ju ej kunde komma till någon afgörelse utan underhandlingar och att depesehen af den 29 Juh ju uttryckligen förklarar det vara afsigten med de nya internätionella underhandlingarne att tillvägabringa en lösning af den holsteinska författningssaken. Javäl, såvida det vore giordt med att teckna dessa ord på papperet. Vi skola villigt medgifva att det måste underhandlas med Tyskland innäh saken kan anseBäfgjord; men de unde:-handlingar som nd skola upptagas lemna ingen rimlig utvigt till en uppgörelse, utan skola blott utverka ett uppskof: I öfverensstämmelse med svacet af den 17 Maj och en cirkulärdepesch af den 11 Maj, den vi ej kunna erinra Oss ha sett offentliggjord, vidhåller regeringen planen öm Hölsteins frånskiljande såsom den onda. möjl i utvägen, men efter all sannoHkhet skall Tyskland till det yttersta Vägra att rättfram erkänna denna gröndval, om det än under andra omständigheter skulle nödtvunget kunma finna sig deri. För den mellantid som kommer att förflyta med dessa efter all sannolikhet fruktlösa förhandlingar har emellertid regeringeh bundit sina egna händer, afhändt sig rättigheten att handla oberoende i den bestående danska konstitutionella förenade monnarkien norr om Eidein. Det är med full ön förhållanden, som hon nu insåg att Lavinia, så vida hon för t hade kännt detta, der: skulle: hafva wwmitsea motvigt och rättelse möt! ei -e: och förhap ninga som hon vm Vu er Få 2 On am 3 MT Re 0