Aftonbladet – 24 augusti 1861, sida 1

nor-Mancini och undrade hvarföre han icke hadesuppsökt.dem, i England:Laviria, stac kars flicka, behöfde icke erinras om: Paolo; tankenspånh apmsföljderhenne ständigt och plågsamt. .Så grannlaga och kärlekstull han vår, hur skullesej han hafva sympatiserat medi;-henney om:shan hade känt: hennes bedröfvelse. Hvarje ord af honom, som i I siogaste.igrad -Hänsyftade: på henues nuvarande tunga. bekymmer, .,komhon så otydligt ihåg, -somi:vom det hade. blifvit.sagdtiden föregående, dagen. -Hursannt håde ban ieke.erinrat, henne; att hvarken uhgdom, rikedom eller helsa. vore ett sär kerts skydd emot .!sorgens: pilar, hvilka.genom;någon dyrbar väns hjerta skulle finna en säker, väg till .den.lyckligaste och sorglösaste af .menniskor; Hur, många, gånger och i huru många -olika bilder hade han -ej. försökt! göra det tydligt för henne, att.välvilja. och ömhet var det enda som gef.lifvetivärde, det enda som-.var värdt att ef-s tersträfva. ; ; : Nuringågshon,sandingensaf, hans:ord.. Om det, ej. hade varit för. den. kärlek hon kände, den!kärlek hon ingaf;j.hurudant skulle väl i dessånstinderafolidande hennes tants öde håfva varit? Svaret! var gifvet: så rik på ev så-omgifven,af allaslyxens begvämligheter ;som -MrsrJonesän-Far, skulle hon dock :under-.den; sista Järna a kampen håfyvarsvarit öfverlemnad åt. lejda tjenares egennyttiga omvårdnad. : Ty. hvad mr:Joneås beträffar, så hade han under hela denna tid aldrig uraktlåtit att dagligen resa in till staden; häde aldrig kommit hem:en enda timmar förr till middagen, hadeingen gång med ens fem minuter förkortat den tid ban brukade stannä vid sinyvinbutelj, eller underlåtit att sluta degen: medsen-angenäm middagsslumjen idänstolensbredvid sin: ffus,sjuksäng. Då5chan talade; ; om! han:talade alls, så var dötiömnenh somshögligen stodo istrid med fra b dre pet isallmänhet inskränkte hånbsig tdöck fill ett .lakoniskt! ?zodnatt; åt öljdt af enseller. annan; töm fras saf trö: