Aftonbladet – 23 augusti 1861, sida 2

QOeh hvar skola vi få rätt på honom?4 frågade mr Perrin. Paolo bemödade sig mycket att erinra sig det, men förgäfves. Men den slumrande Psyche vaknade dock slutligen och började sprida ljus öfver det förflutna. Den ena tråden efter den andra af minnets underbara väfnad blottad2 sig för Paolos blick. Inom få dagar påminde han sig allting, ända till sin ankomst till Paris, men från den tiden till närvarande stund var allt lika otydiigt, som då man ser föremålen genom ett töcken, och liksom vissa punkter då framträda klarare genom dimman, så erinrade han sig äfven nu en och annan lösryckt episod — skrik och rop på gatan af maskradklädda personer — miss ones i baldrägt — en: stor bygnad, rikt upplyst — en häftig köld, som kom honom att darra. Det var blott genom en berättelse af hans värdfolk, de barmhertiga sa mariterna, om huruledes de hade funnit och infört honom under sitt gästfria tak, som han var i stånd att fylla luckorna i sitt minne. Det var dock en af dessa, som trotsade alla hans bemödanden, och det var namnet på len gata der Thornton och han bodde vid leras ankomst till Paris. Han hade så få sånger hört namnet derpå och det vid en tid då hans sinne började blifva så underigt oredigt, att man ingalunda bör förundra Sig öfver att han hade glömt let; att genom åsynen af gatan och huset kunna igenkänna det, var ej möjligt, då han aldrig hade sett dem vid dagsljus, Prosper och hans hustru bade i evighet kunnat upprepa namnen på gator och torg och gränder i Paris, utan att hitta på det rätta; det var Benoits uppfinningsrika hufvud som en dag vann segern. Han köpte en af dessa billiga vägvisare öfrer Paris, der ej allenast gator, qvarter och