Aftonbladet – 23 augusti 1861, sida 2

midt emot omnibuskontoret, der de togo sig en god middag, bestående af pures aux croutons, fricandeau å Toseille, omelette och salade — tillika med en butelj vin af gula lacket; sedan denna väl blifvit expedierad, tog Benoftt in en ny butelj, medan Prosper varsamt uppvecklade ett papper och satte på bordet någonting som nästan såg ut som en stor silfverklump. Barnen visste emellertid hvad som gömdes under den glänsande ytan och helsade sin cussy med glädjerop, som en lika stor klump af verkligt silfver aldrig -hade förmått framkalla. Sedan kakan blifvit skuren och utdelad samt glasen fyllda, steg Benott upp och föreslog en skål för sin unge öch värderade vän, mr Pao!os Maugchinie, hvilken dracks med hjertliga välöunsk ingar och under det alla klingade med hvarandra. Paolo såg mera road och litvad ut, än han någon. gång hade gjort det efter sitt tillfrisknande, synnerligen då de båda små Prosper kommo fram, lindade sina armar kring hans hals och kysste honom. Och sedan nu Benötts butelj och pipa voro slut samt fritiden äfven fed till sitt slut, stego de upp i en omnibus — Benoit på. Imperialen för alt få njuta af en ny pipa — och tjugn minuter sednare voro de åter hemma vid mr Prospers byrå, lika, om ej ner, belåtna med sin -sex timmars färd, än nånga rika och vigtiga personer med sex veckors resa på kontinenten, eller vistande rid någon modern badort. Det är enlycka ör de fattiga och arbetsamma, som måste trätya träget för sitt dagliga bröd, att ju ärre tillfällen de ega till förströelser, desto törre nöje hemta de af dem. (Forts.) ? ,