Aftonbladet – 23 augusti 1861, sida 1

m—-r 2 ———— ——2-—— -Cz ? 11 fl hvad som händt. Och sålunda kunde det verkligen inträffa att, trots alla osparda beimödanden, trots polis, tidningsannonser, plakater och trots till och me sqvallrets vidt ljudande trumpet, Paolos tillvaro :förblef så väl fördold, som om han hade begått ett brott. Striden mellan febern: och lansetten var lång och häftig; mer än en gång mörknade doktorns gråbleka ansigte, då han åter märkte symptomer, som han hade förmodat vara öfvervunna. Då fienden ändtligen blifvit slagen på flykten, lemnade den qvar en ruin — ett lik skulle man kunnat säga, om ej en liten imma på spegeln, som hölls framför läpparne, hade bevisat att en gnista Hf ännu fanns qvar. Under fulla tre veckor fladdrade och flämtade lifvet likt en ljuslåga för vinden; efter den tiden började et åter brinna med svagt, menstadigt sken. Paolo förklarades vara utom all fara: och efterännu fjorton dagar var han konvalescent. En ät de oundvikliga följderna af hvarje häftigt sjukdomsfall som träffar hjernan! är en period, mer eller mindre lång och svår, allt efter som sjukdomen har varit det — en period, säga vi, af overksamhet och dvala i hjernans fonktioner, som någongång går ända till en öfvergående sinnesslöhet. Detta blef händelsen med Paolo. Lifvet fick åter välde öfver honom, men blott det animala lifvet; den: kännande varelsen, Psyche, sof ännu. Han kunde sitta uppe i sin bädd och under flera timmar stirra på väggen der en solstråle lyste, eller leka med barnen, sjelf lika tanklös och bekymmerslös som ett barn. Då Prosper, Prudence, Benoft eller mr Perrin kommo in i rummet log han alltid godmodigt; men talade aldrig, öm -ejnågön. först tillta ade honom; och svarade då blott helt enstafvigt; aldrig gjorde