Aftonbladet – 23 augusti 1861, sida 1

såsom föreståndaren för omnibuskontoret och håns hustru, aldrig hvarken dag. eller natt lemnade sin bostad och i hvilkas. närmaste rannskap inga plakater kunde anslås, då en sträcka af bodar som fanns på hvardera sidan af mr Prospers byrå och den låga barrieren midtemot — vi mena åt den sidan som låg åt floden — ej medgaf plats för något sådant. -Prospers kontor var, som lä: saren torde erinra sig, beläget vid Quai de Montebello midt för Notre Dame. Då mr Perrin var ute, tänkte han aldrig på någonting annat än sina patienter, och var framför allt så närsynt, att han ej skulle hafva kunnat läsa hvad som stod på de höga plakaterna, äfven om sbokstäfverna hade varit dubbelt så stora; hvåd åter Benoit beträffar, så gick hans fem minuters väg mellan hvad han kallade sin håla och Prospers sbadt endast genom smala, föga besökta gränder och der ingenting fanns som ådrog sig hans uppmärksamhet, utom de afsides qvarterens egna angelägenheter. Återstod således blott denna säkraste och snabbaste spridare af alla nyheter, den oförlikneliga trumpetaren, sqvallret; men nöjet af sqvaller, vare sig aktivt eller passivt, förutsätter sysslolöshet, och lifvet var en så oupphörlig, trägen verksamhet för hvar och en af Paolos ömgifning, och detta i ännu högre grad,sedan han hade, så oförmodadt slagit ned ibland dem, att de: ej hade någon tid öfrig för att höra och berätta nyheter, äfven om man ej tar i. beräkning ett förhållande som hade tillslutit deras läppar hvarje gång. de erforö ett ganska naturligt begär att i förtroende meddela någon god vän den vigtiga nyheten om en vacker, obekant, ung man, som, de tagit upp från gatan och som alltsedan hade bott i mr Pröspers kammare. Under första och andra natten som Paolo