Aftonbladet – 22 augusti 1861, sida 1

förhoppnitig, hade gått rakt fram utan att länka. på hvart han ställde sina steg, blott kännande att det i sjelfva den hastiga rörelsen tvär en lindring i hans lidande, och i detta ögonblick låg han måhända någonstädes alldeles maktlös; det var äfven möj HON Han i ett utbrott af förtviflan — NS ON syste tillbaka för att klart tydliggöra äfven i tanken den förmodan, som nu. framstod för honom. Paolos öde berodde troligtvis på i huru hög grad hans sinne varit upptördt och Thornton kände icke omständigheterna tillräckligt för att riktigt bedöma vid hvilken själsförfattning hans stackars vän redan på förhand hade befunnit sig. Bittert förebrådde han sig att kunna hafva låtit en sådan fremling i Paris som italienaren gå ut ensam på aftonen, synnerligen under dessa förhållanden. Miss Jones återkom till tamburen ännu mera upprörd än hon hade lemnat den. Doktorn hade förgäfves försökt att återkalla mrs Jones till sansning och skulle nu slå åder på foten. Lavinia kunde blott dröja en minut. . Mortimer begagnade sig på bästo vis af denna korta tid, för att framställa frågor och inhemta de upplysningar hon hade att gitva. På detta sätt fick han veta mycket som vi redan känna, men söm för honom var alldeles nytt; till exempel, den motgång som hade drabbat Paolo vid hans första besök och som då säkert hade bittert upprört honom: Lavinia meddelade honom äfven nu mera utförligt sin kammarjungfrus berättelse om Paolos beteende då han erhöll brefvet; bur han först icke fattade hvad han skulle göra med det, hans stumrha raseri då han läste det och hans vilda utseende, då han äter gick ned pågatan. Allt detta var en kedja af så öfvertygande bevis för Thornton, att han ej kunde terhålla ett utrop: Då är det förbi med honom.4 Säg inte så; för Guds skull, säg ne så!4 bad den förtviflade unga flickan; hur