Aftonbladet – 22 augusti 1861, sida 1

gen om någon svår olycka, då han sprang uppför trapporna till andra våningen. Han hade ingen:tånke på det orimliga af att vid en sådan timme göra besök hos en främmande familj. Han hade knappt hunnit röra vid: klocksträngen, då dörren öppnades. Ar det doktorn?4 ropade en röst inifrån, och innan Mortimer hunnit taga två steg i tamburen, kom miss Jones hastigt ut från ett rum. Ack, mr ThorntonX, utropade hon, hur är det med mr Signor Paolo? cJag kom just hit för att göra er denra fråga, sade Thornton. Han har icke kommit: hem till sin bostad. Har han ej kommit hem? Vet niicke hvar han är?4 — och Lavinia vred ångestfullt sina händer. Jag vet icke hyart han har tagit vägent, sade Thornton. Har ni ej träffat honom? Säkert var ni hemma och tog emot honom. 4Nej, jag kunde inte, svarade den arma flickan; jag lemnade en biljett, hvari jag förklarade honom alltsammans. Min kammarjungfru säger att han läste den, men icke sade ett enda ord, utan blott rusade utför trapporna och såg grufligt uppretad ut. Med en åtbörd af fasa utropade Thornton: Hvilken dårskap! O, hvilken grymhet! Ni vet icke hvad ni har gjort. O, mr Thornton, tala ej till mig nu på det viset; för Guds skull, gör mig inga förebråelser! Alla olyckor hafva kommit öfver mig på en gång. Min tant är så illa sjuxs. Ett häftigt ringande afbröt samtalet. Denna gång var. det verkligen läkaren, tilllika med den betjent, som blifvit skickad efter. honom. Gå icke innan jag kommer fillbaka, sade Lavinia och följde doktorn in till mrs Jones. Thornton satte sig ned att vänta, under det -han, bemödade, sig. att utfundera hvart Paolo kunde ha tagit vägen.. Det :var möj ligt att Paolo, bedöfvad genom sin svikna