Aftonbladet – 21 augusti 1861, sida 3

blickligen nere 1 stugan 26-årige drängen Jonas Johannesson. Öfriga i samma stuga varande personer förblefvo oskadda. BLANDADE ÄMNEN. En mördare som ej vill ha lindring 1 sitt straff. När i England en förbrytare eller anklagad ställes inför rätta i ett brottmål, är den enda fråga, som ställes till honom, den, huruvida han är skyldig eller icke, hvarpå han afgifver sin förklaring i detta hänseende. Intet annat förhör hålles med honom personligen; endast vittnena afhöras, och man frågar honom blott, om han önskar framställa någon fråga till vittnena, yttra sig rörande deras vittnesmål eller göra rätten något meddelande, i hvilket sista fall domaren, uppmanar honom att väl betänka hvad han yttrar, emedan hans yttrande möjligen kan segagnas mot honom. Detta iakttages så noga, tt en poliskonstapel i London, hvilken för nåon tid sedan grep en bekant ficktjuf på bar erning och på vägen till vaktkontoret frågade wonom, hvar han tillbragt föregående dagen, erhöll en allvarlig skrapa och hotades med att bli afsatt, om han gjorde sig skyldig till något dykt ännu en gång. När den anklagade förklaar sig skyldig, hällas naturligtvis blott de förhör, som erfordras för att konstatera fakta, och iomaren afkunnar då utslag, hvarigenom den anagade fällas till det ilag stadgade straffet. Förarar han sig deremot icke skyldig, afhöras vittna i hans egen, juryns samt advokaternas å se sidor närvaro, hvarefter domaren till slut r en sammanfattning af målet, och juryn fäler sitt utslag. I det mål, hvarom nu är. fråga, inträffade det sällsynta förhållandet, att den anade förklarade sig skyldig, hvaremot rätten de, att han skulle förklara sig icke skyllig, på det att möjligen en mildring skulle kunna istadkomnras i domen, hvilken eljest skulle lyda å dödsstraff; de engelska lagarna göra nemlisen, likasom ilnad mehan dråp, hvilket efter om a bestrafias med längre elelse eller straffarbete. stra äg sa tjena ti gångsordni 0 feyna i detia mål, hvilket -örekom. inför sonimarassisrätten i Cambridge, oro följande: Arrestanten Augustus Hilton. c ng 25 år gammal, hade för två år sedan med en tjuguårig flicka, dotter till aktningsrda och förmögna föräldrar. De bodde hyrest.i hennes fars egendom, der Hilton skötte.en egendomåen hörat.de qvarn, och hustrun hjelpte in far, som var entreprenör för några större emmvägsarbeten, med hans räkenskaper. Lörlagen den 2 sistl. Mars hade arrestänten och vans hustru åkt till marknaden i Wisbeaeh och commo hem klockan: onikring 4 på: eftermiddasen. De hade under vägen varit i tvist om nåsra penningar, som skulle användas till betalVing för hvete, men hvilka arrestanten påstod ig icke ha till fullo bekommit af Hustrun. Tvisen fortfor, sedan !de gatt sig till tebordet. Tjentepigan, som befann sig i rummet, vittnade, att son hört honom begära en annan-kopp te, i stälet för def redan islagna, som kallnät under disyyten. Hustrun svarade: Nej, nu har du plåmig hela tiden medan vi voro i Wisbeach; r du nu också, att jag har kommit hem, blott för att så der passa upp på dig? Det gör jag cke! Helåre vill jag dö!? hvar å han svarade: Det skall du också! Trätan förtfor ytterligare hn stund, emedan arrestanten ville, att hustrun skulle hemta tafian och göra upp räkningen tor wetet, hvarpå hon betalide en dräng spänna för ikdonet,: emedan hon ej hade dust alt stanba emma, utan skulle tillbringa aftonen Hos cn ant. -Hön gick derpå upp på sitt rum, för ait däda sig, och arrestanten följde hennes efter att örst ha tilläst dörren, som ledde tilt köket. Man hörde -dörren ofvanför -trappan slås igen samt terefter tumult och rop om hjelp. Drängen och sårlen, som kört fram åkdonet, sprungo upptör rappan,smen kunde ej få upp dörren. Kort derfter korh den anklagade ned och sadeotilldränn, i detsamma han gick förbi honom: Jag har rjort det. Du kan gå dit upp. Det är mitt verk.4 -Drängen sprang nu upp i rummet och ann der den unga hustrun simmande i sitt blod med afskuren strupe; hon lefde ännu, men dög efter tjugu minuters förlopp. Den anklagade hade emellertid begifvit sig em till sin far, som bodde i grannskapet, och greps om aftonen kl. mellan 7 och 8. konstapeln träffade honom sittande vid brasan och rökande sin pipa med en grogg framför sig. När mördaren såg konapeln komma in, sade han mycket lugnt: Konstapeln kommer för att hemta mig, är det icke så? Jag har gjort af med henne eler hur? Ar hon död? och då konstapedin svarade, att detta var förhållandet, sade han: FDå vill jag också döj jag skall icke göra något motstånd; jag skall villigt gå med er, hvart ni vill föra mig. När han kom in i arresten, frågade han tångknekien: När skall jag bli hängd? Jag önskar dö, jag önskar komma till min hustru. Målet förekom inför de kort derpå hållna vårrna, och arrestanten som anklagades för igt mord med berådt mod, erkände sig Hans vänner och slägtingar önskade iörebringa mildrande omständig! it på grund deraf och möjligtvis om momentalt vanvett få brott 8 et qvalificeradt såsom dråp, som är belagdt med lindrigare straff. Det lyckades dem ti kort tid förf! Så 1. f följd deraf att, som så es au under tiden Je n att förklara 818 1CKe S Couca hade fått i uppdrag att v la2 och hr Metcalfe uppträdde som den tillalades advokat. Arrestanten förklarade sig vldigt, hvarpå öfverdomaren mr Wightman tilltalade honom på följandessätt: Jag vet ej om komligt förstår beskaffenheten af den anni full