Aftonbladet – 21 augusti 1861, sida 3

dningen är så noggrann, att de ljusa ställena på daguerreotypen, hvilka genom vicksilfverkulor blifvit skrofliga och ej redektera såsom speglar, äfven på kalkskifvan synas skrofliga och ej spegelblanka. samt de spegelartade svarta ställena visa sig spegelblanka och mörka, så alt isynnerhet vid starka kontraster, t. ex. om klädnin zen har hvita spetsar på svart sammet. märkvärdiga effekter uppkomma, likasom om kalken på ett ställe aflagrat sig ljus. på ett annat mörk. Vittnesförhören angående det öfvervåld mot poliskonstapel, förgvilket, såsom vi förut omtalat, en bleckslageriarbetare Norrman blifvit tiiltalad, förete åtskilliga kuriösa omständigheter och en mer än vanlig stridighet mellan olika personers vittnesmål. Norrman hade, såsom vi förut omnämnt, blifvit häktad och tilltalad för öfvervåld mot poliskonstapeln Angelin. Poliskammaren lät också Norrman qvarsitta i häkte då målet remitterades till rådhusrätten, men rcdan vid första förhöret inför domstolen vunnos sådana upplysningar, att Norrman genast blei uar häktet frigifven. Vid i förgår fortsatt förhör voro öfverkonstaplarne Cederborg och Halsenius. som af Angelin blifvit åberopade såsom vittnen tillstädes, och uppgaf Cederborg att han, so bor i grannskapet der Angelin och hans biträde pextra konstapeln Jansson påträffat Norrman lig.zande på gatan, hört oväsen genom fönstret hvarföre han begifvit sig ut. Han hade då pa? räffat Angelin och Jansson, som förs kte öra Norrman med, sig, hvilken slog omkring s ch sökte slita sig lös ifrån dem. Norrman le varit ytterst vildsint och oregerlig. På fr af ordföranden, om Norrman vid tillfället var :ull, uppgaf Cederborg att han varit mycket ru sig och talat högst osammanhängand Gjord uj ppmärksam derpå, att målsegander Angelin sjelf samt det förut afhörda vittnet Jansson intygat motsatsen, sökte Cederborg geno en lång, krånglig deduktion förklara anlednin: sen dertill att Angelin och Jansson kommit til! en så oriktig öfvertygelse. Hufvudinnehållet lenna deduktion var den, att Jansson och An? gelin ansett Norrman vara nykter, enär han visat sig så stark, att fastän Cederborg kom dem åda till hjelp, de ändock med möda förmåddå öra honom till vaktkontoret. De ansågo nemigen omöjligt, att en full karl skulle kunn vafva sådana krafter, och för att då ej gå san aingen för nära, hade Angelin och Jansson kom nit till den öfvertygelsen att Norrman mäste hi varit nykter. Angelin och Jansson ha äfven uppgifvit at Norrman redjet besvarat deras frågor, ehuru har cke velat säga hvar han bodde; men Cederborr påstod deremot, att Norrman varit oredig oc! varat osammanhängande på allt hvad som frå sats. En högst anmärkningsvärd olikhet före edde sig sålunda i de tre-poliskohstaplarnes rittnesberättelser. j Polisöfverkonstapeln Halsenius, som ifr :ande natt hade vakten å det poliskontor Norrman fördes, tog i likhet med Cederborg in ed att Norrman varit mycket rusig. Vid a comsten till poliskontoret hade han uppfö sid så vildsint, att konstaplarne, för att hindra hoj aom från att begå något våld, belagt honon ned. handbojor. Märkvärdigt nog hade inger vf de förut hörda vittnena nämnt något derom, Sammanställes nu allt detta, så framg vittnesberättelserna följande motsägande it I anden: Poliskonstapeln Angelin, som angifvil Norrman att ha våldfört sig å honom, har fötyl t att Norrman icke var rusig. Den: Angelin ät jande extra -poliskonstapeln Jansson har för arat att Norrman syntes fullt wcdig. Något våäldsamhet hade han icke heller bezätt mot An: selin, enligt Janssons uppgift: men deremot ha Angelin under vägen till vaktkontoret gil Norrman några rapp, då denne försökte slita s ös ifrån dem. Kommer så sedan öf. erpoliskont stapeln Cederborg, som tar på sin ed att Norr nan var mycket rusig, ildsint och oredig, sami slutligen polisöfverkonstapeln Halsenius, som in: tygar att Norrman var så vildsint, så rusig och oredig, att poliskonstaplarne vid ankomsten till vaktkontoret funno sig föranlåtna att belägga honom med handbojor. Den anklagade sjelf vidhöll sin uppgift ati an han, som är plågad af svindel, deraf hastigt gripen fallit i gatan, och hade svindeln for H till påföljande dag, då han först kom till f medvetande. Stadsfiskal Jonsson framkom i egenskap af allmän åklagare med det besynnerliga yrkandet att Angelin skulle under förhandenvarande omständigheter få med ed bet blifvit slagen. Att han ha armen samt tvenne klösning nom läkarebetyg styrkt. yrkande, hvarefier parterna i vålet till domstolens pröfning, och kommer utslag att afkunnas nästa rättegångsdag. o— Befälhafvaren på a rs besörjer trafiken mellan A Strömpar a i sistl. Juli på af större antal I Då målet person, som sagerare, So Vittnet hade stått på bryggan vid Allminr gränden och räknat F agerarne samt tillsagt faptenen att han hade n många. Kaptene hade då bestridt detta och påstått att vittnet räknat orätt