Aftonbladet – 21 augusti 1861, sida 1

ett bref kunde komma denne tillhanda och upptäcka allt, och då blefve de begge älskandes förening oundviklig! Upptagen af dessa sorgliga tankar begaf Koffmann sig vid den vanliga timman till sitt embetsrum. Han hade rådan satt sitt namn under nåmm pass och andra handlingar, då hans lickar föllo på en lista öfver de unga män som voro kallade att uppfylla sin konskriptionspligt. ; Plötsligen blef han der varse Williams Hauffers namn. Är det invaliden Frans son? frågade han sekreteraren. Just han:t Koftmann gjorde en rörelse af glädje och efter ett ögonblieks eftertanke mumlade han: Nu äro vi räddade. S Fjorton idagar sednare voro bortåt en hundra unga män församlade utanför mairens embetsrum och af aktade ögonblicket för dragnivgen. Det var ett på en gång besynnerligt och sällsamt skådespel att Dbetra ta denna hop, hvars ansigten och åtbörder måi hända mer förrådde deras samhällsställning H I Å än deras karakter. I allmänhet tycktes de rikaste oroligast, man kunde nästan säga att de -inom sig -öfverräknade den summa det skulle kosta dem att i sitt stälie lega någon, i fall lotten föll på dem; defattiga åter vän. tade med obekymrad glädtighet. Ty för de förra gällde det penningar, för de sednare endast åtta år af deras lif! Och hvad äro åtta år, då man i ... några blad slitnå från ett grönska ågra nedirampade blommor i en prät ti d. Ochisjelfra verket — hvariöre halla på en tid, som man påskyndar med ) sur och som man redan i sin: inbillving genomlefvat. Man känrer guldets värde; ty man vet hur svårt detär att förvärfva; arbetet och förRA