Aftonbladet – 21 augusti 1861, sida 1

Det är inte värdt; jag är alltför lycklig att kunna: göra något för mina. vänner. Och under det han så talade ledsagade hr Koffmann fru Duval till dörren. Knappt var den tillsluten förrän han skyndade tillbaka, fattade brefvet, som fru In val hade glömt att taga med:sig, och läste följande: : Min vän! Min farbror har upptäckt allt, han har tvungit mig att genast resa och jag är nu i Huningen, omgifven af menniskor, som jag aldrig sett, och hvilka behandla mig som en brottsling, hvarsskam dess: familj söker dölja. Alltsedan min atikoröst har jag ämnat skrifva till er, först i dag får jag -tillfälle dertill. Sörj ej öfver min bortovaro, Williams; ty den skall blifva orsaken till en snar återförening. Kanske skulle jag aldrig haft mod att för min farbror tillstå vår böjelse; nu då han upptäckt den, har jag ej längre något att frukta. Härefter äro mina slägtingar mina fiender; jag är ej blott ett föremål för deras förakt, utan äfven. f r deas hat. Sålunda återstår mig då endast ni, Will.ams, ni ensam skall bestäm ma mitt öde. Jag är myndig; har fribet-att välja; om det bebölves skall jag vädja till lagen. Detberor nu på om ni villshåfvå mig. till hustru; i så fall kom och hemta mig i sällskap med ermor; jag vill vänta och följa er. : Elisabetly Kofjmann.t Fabrikanten förblef länge tankfull sedan han läst.detta bref. Han började frukta att alla hans bemödsåden för att hindra detta afskyvärda piltermål skulle-blifva onyttiga. Han kände-Blisabeth; hon hadesen mild karakter;:men var orubblig i sina beslut, och då: homven gång fast ville någol, gaf honej I mera vika. Han kunde ej hoppas att altid ! kunna dölja hennes vistelseorttör Williams;