Köoffmann gick till ett bord VN attskrifva den rekommendation han lofvaät. i 4Var så god och förorda honom varurtet, sade fru Duval med lugn röst, lutande: sig ned mot fabrikanten; ni har alltid visat mig så mycken välvilja ... också ville jag så gerna kunna visa er min tacksamhet. Se der, sade Koffmann, i det han räckte henne ansökningen, jag begär denna utnäm-. ning såsom en åtgärd, den der skulle glädja alla religionens. och konungens vänner. Tusen tack. Det är ändå bra ledsamt alt ni ej kunnat rekommendera honom hös prefekten. Vid det hon yttråde detta räckte hon ut handen för att taga brefvet från Huningen, som låg på bordet. CVänta, sade Koffmann lifligt, jag skall skrifva till honom. ; Han satte sig åter att skrifva. Då han skref utanskriften sade fru Duval: , Jag skall genast afsända detta, så snart ljag g vilvit Frans brefvet till hans son. Förlått; afbröt Koftmann, jag villäfven i gifva er ett par ord till öfverappbördsmannen; vi ärö nästan köttsliga kusiner Han skall varmt förordar er brorson. Han började: åter skrifvar Fri Duval mottog dennanya rekommeni dation med tusen tacksamhetsberygelser, men hennes öga fortfor att betrakta brefvet från Huningen. SÖnskår hi ännu något? frågade mrigiren. Ack; min herre, jag vågar inte... cJag gissar, några rader illa mint bror, icke sanut? Verkligen kommher jag inte nu ihåg att han för en tid sedan försonadevsig med ministeren. Jag skall bedja honom om denna utnämning; som en personlig tjänst .. Se der... Ar ni nöjd? .tJag vet inte hur jag skall kunna tackarer.