Aftonbladet – 20 augusti 1861, sida 2

UI ULNBUULVI UA I ä VIVIL: (Från Affonbladets korrespondent i Warschau.) IM De egentliga oroligheterna bröto uti Warschau den 23 Februari, då folket ville fira minnet af slaget vid Grochoff, straxt utom Warschau. Det var jemnt trettionde årsdagen af den blodiga striden derstädes. tiska demonstration; folket skingrades med våld och flera polackar sårades. Den 25 dag, och tvenne dagar derefter, eller den 27 Februari, anställdes en storartad procesför fosterlandet. Det var en måndags eftermiddag, denna hemska 27 Februari, då den första massakern af ryssarne utfördes. Folket lyckades endast bemäktiga sig 5 af de dödade patrioterna, och en närmare uppgift å dessa personers namn och lefnadsyrken skall visa att det icke var pöbeln, som här blödde för fosterlandet. Se här listan på dessa 5 offer: 1. Kartjewski, 60 år gammal, egendomsMyndigheterna tilläto icke denna patrioFebruari är, enligt gamla stilen, en martyrI sion till ära för dem, hvilka blifvit såradel nämnde dag och betraktades som martyrer egare (protestant, men ändock begrafven på Povonski-kyrkogården, i samma graf som sina 4 medoffer) ; 2. Rutkowski, 26 år gammal, också egendomsegare, dödad å Vimproviste på vägen till sin fästmö, hvars familj lyckades bemäktiga sig hans lik. Rutkowski hade kommit in till Warschau för att besöka sin blifvande brud, men en rysk kula träffade brudgummens hjerta innan han hunnit till den älskades bostad. 3. Artikjeurtsch, student, 20 år gammal. 4. Adamkjewitsch, en medelålders man, återkommen från emigration i Frankrike och nu engagerad vid jernvägen såsom tjensteman; och 5. Brändel, handtverkare. Dessutom klöfvo kossackerna hufvudet på en gammal, bräcklig jude, hvilken dock ej afled förrän dagen derefter. Warschau, hela Polen råkade i förtviflan, och nu anlades den sorgdrägt, som bäres af alla, utom af judar och tiggare, hvaraf Polen har ett sådant stort öfverflöd. Den begrafning, som nu följde, då dessa 5 martyrer fördes till det sista hvilorummet å katolikernas vackra begrafningsplats, Povonski-kyrkogårdena Kallad och belägen straxt utanför Warschau, var en af de högtidligas ste och mest hjertslitande ceremonier man kan föreställa sig. Omkring 70,000 menniskor slöto sig till sorgetåget, hvilket sakta framskred genom Warschaus gator, der alla bodar voro stängda, och å de flesta privata hus voro någon eller några sorgens emblemer anbragta. Närmast efter de 5 likkistorna, hvilka alla voro öfverhöljda med blommor och palmqvistar och öfverst på locket smyckade med en törnekrona, bars, under en baldakin, ett genomstunget hjerta, föreställande frälsarens hjerta, betäckt med ett sorgedok. Från baldakinens hörn nedhängde 6 svarta band, hvilka höllos af sex sorgklädda unga flickor. I processionen deltogo personer af alla religionssekter, till och med judar, men icke en enda s. k. ovtodox (grekisktkatolsk — rysk). De fem likkistorna nedsänktes i en gemensam stor graf, folket knäföll, vred sina händer och svor en dödlig hämnd; men slutligen mildrades förtviflans raseri något och hela den knäböjande massan förenade sina böner till Herran i en gemensamt afsjungen from sång. Grafven igenkastades af kärleksfulla sörjande vänner och anförvandter; hela Polen vallfärdar till Povonski för att gråta och bedja vid den graf, som innesluter de första offren för fosterlandskärleken och för sin opposition emot ett regeringssystem, som har till grundsats att underkufva, coute quil coute, och att förslafva de länder som komma under dess. spira. Ingen dag går förbi utan att nya, friska blommor och kransar läggas på denna graf. Den är 3 å 4 metres i fyrkant, i hvarje hörn är ett kors af eterneller och ett i midten, och grafven prydes dessutom; af 5 kolossala kronor, smyckade med en massa gredelina, blå och hvita samt svarta band, och med flera små kors, lam, englar och andra bilder. Vid vestra kanten af grafven läses på en jernplåt i stora, tydliga bokstäfver ungetär följande strof: SVi hoppas att Gud i himlen icke skall öfvergilva vårt fädernesland, utan att det ännu kan räddas, samt att dessa 5 nu deruppe bedja för Polen!4 Ryska polisen har ännu ej djerfts intränga vå detta fridlysta rum, och derföre påträffar man -också ofta här och der vid en frisk srans eller blombukett fästade papperslapvar med åtskilliga utgjutelser af sorg, förviflan och stundom af hämnd. På en sådan lästes nyligen: CHvad menniskorna äro egennyttiga. I tänkten blott på eder sjelfva, då I läten döda er af bar: varerna! I hafven frid deruppe; men vi, vi om här ännu nödgas lida ala ett förtryckt :olks eländen — huru grym är icke vår lott! Man hade samlat en ansenlig fond, för att uppresa ett monument på denna graf; men vn har regeringen ej lemnat sitt bifall derill. Den 7 April gjordes, såsom vi veta, en demonstration framför landtbrukssällskapets salal I Wan po SS EN a oo FR Ah