Aftonbladet – 20 augusti 1861, sida 2

RENA NRA HR INRE AAA säkrare. Han gaf sig sjelf så goda skäl, han svarade så öfvertygande på alla inkast som herr Koffmann kunde göra, att han ej mer tviflade på framgången. : Vi hafva alla erfarit vid vissa tillfällen denna dåraktiga tillförsigt, som uppkommer genom öfverdrifvet grubblande. Vår öfvertygelse är då så fast, att vi tro den oemotståndlig, och säkra på alt vi inse sanningen, kunna vi ej ens förmoda att någon annan kån förneka den: Den tanke som så länge upptagit oss blir för oss till ett påtagligt faktum; det är ej längre en sats som kan bestridas, det är visshet. Dessutom var Frans rättänkande, men ingalunda skarpsinnig. Han gick alltid rakt på saken, utan att bry sig om biomständigheterna, och han ansåg sig hafva bevisat att en sak borde ske, så snart det var ovedergligt att den öfverensstämde med rättvisa och billighet, en populär logik, som de verldskloka källa inskränkt, emedan den är enkel och hvilken de förkasta såsom Cesarernas frigifna slafvar förkastade drycker utan tillsatser, emedan de funno det alltför svårt att i dem blanda sina gifter. Frans nade alltid lefvat som soldat; han hade icke någon aning om andra dåligheter än dem som man får bevittna i fält, och han förstod sig alldeles icke på paradoxer, dessa kryphål af borgerlig uppfinning, genom hvilka .vetydiga dygder dölja sina nederlag. Isin nenlöshet tullt öfvertygad om att det rätta var öfverallt och ålltid det rätta, visste hän cke att förståndigt folk ändrar logik, på samma sätt som man ömsar kläder alltefter id, rum och omständigheter. ? Redan påföljande dag begaf han sig till werr Koffmanhn: och bad att få tela med hö: om; men fabrikånten vär: sysselsatt, man varade att han måste vänta, Denna första