Aftonbladet – 20 augusti 1861, sida 2

VESNA AAA GNT AE KRETA Re er TNE NER För tusan! då glömmer du henne, sade Frans. Ack nej! min far. Hvad skall du då göra? . Den unge mannen svarade intet, men han kastade en blick på den gamle soldaten som kom denne att studsa och aflägsnade sig font Alla Williams bemödanden att upptäcka Elisabeths vistelseort voro fruktlösa, och som han ej fick några underrättelser tvangs han snart att upphöra med dem. Två månader förflöto utan att medföra någon förändring. Den unge trädgårdsmästaren talade hvarken om sin kärlek eller sin smärta; men han blef dystrare och blekare med hvarje dag. Hans föräldrar, oroliga deröfver, försökte förgäfves att förströ honom. Vid alla deras tröstegrunder skakade han sorgset hufrudet, och, om de envisades, så gick han sin väg utan att svara. Det var en stum och till utseende undergifven förtviflan, men omöjlig att öfvervinna, och den motstod allt hvad man gjorde för att besegra den. Frans visste att hans son var en af dessa genom. sjelfva sin vekhet oböjliga naturer, hvilka gifva vika endast för alt återtaga sin förra ställning. Han förstod att man förgäfves skulle söka hela detta hjerta, som så hängifvit sig åt sin sorg, och att hans son skulle dö, om han ej finge gifta sig med herr Koffmanns brorsdotter. Sedan en gång denna öfvertygelse, uppstått hos honom hade den gamle . soldaten snart fattat-silt beslut. Tian föresatte sig att redan dagen derpå besöka sin granne, Han använde den tid, :om återstod honom att öfvertänka hvad han skulle säga. Ju mer han funderade, tyektes honom det steg han i början ansett så vågadt, allt