Aftonbladet – 20 augusti 1861, sida 2

Är det möjligt, är det möjligt; niskulle vilja komma? tOfverallt med er, Williams! Det svindlade för mina ögon och jag var nära att svimma af glädje. . Elisabeth återkom ej på någon tid; hennes farbror hyste misstankar och bevakade henne. Då jag såg henne några dagar derefter, var hon blyg och förvirrad; men hon tog ej tillbaka något af det hon låtit undfalla sig, och jag kunde ånyo försäkra mig om att hon älskade, mig. . Så har det fortfarit. sedan en månad; vi sågo hvarandra sällan, men vi skrefvo flitigt och gömde våra bref under en af blomkrukorna på terrassen. I går, då jag kom för att lägga ett på det öfverenskomna stället, varseblef jag plötsligt herr Koffmann; jag drog mig hastigt undan och skyndade in i huset för att inte väcka misstankar. Då jag kort derefter återvände var mitt bref ej längre der. Jag tänkte att Elisabeth hade kunnat taga det och jag väntade ett svar; men denna morgon fanns ingenting under blomkrukan.: Jag har hoppats hela dagen; slutligen i qväll stod. jag icke längre ut; jag gick ut för att råka någon af herr Koftmanns tjenare och om möjligt fråga dem; jag träffade nyss Jerome och jag fick af honom veta att mamsell Elisabeth I dag rest bort med sin farbror. . Och du vet icke hvart hon farit?4 frå gade Martha. ?Man har ej kunnat säga mig det — man sade blott att hon ej. mera skulle komma igen; men jag skall söka henne öfverallt, ända tills jag upptäckt hvar man gömmer henne,? Och. om. du ej får rätt på henne? cOm jag ej får rätt på henne !... up repade williams; X0, om jag ej får rätt på henne!