Aftonbladet – 20 augusti 1861, sida 1

-CHennes namn, hennes namn!4 upprepade hon bedjande. Nå väl! .. stammade den unga mannen, Nå väl? ... Det är herr Kofftmanns brorsdotter. Tveiine utrop af förvåning och smärta ljödo på samma gång; Martha hade ryggat tillbaka med sammanknäppta händer; Frans hade släppt sin pipa. Herr Koffmanns brorsdotter! ... För tunnor tusan! är du tokig? Är det väl möjligt, min stackars gosse? sade Martha. Mamsell Elisabeth! ... eMen du känner henne ju inte! : Jo! förlåt mig, min mor; hon har alla qvällar kommit på terrassen. Och du har talat med henne?4 tJa, min mor. Ack, min Gud! tänk om herr Koffmann visste det! CHan vet det, ty han har skickat bort Elisabeth. Hvad säger du? : Och jag får icke mer se hennel ... Jag vet icke en gång hvart de fört henne.4 Jag önskar hela det Koffmannska följet för böfveln i våld! ropade Frans, häftigt stötande undan sin stol; det är ett olyckligt grannskap för oss. Jag borde anat någonting, då. du hvar dväll dröjde så länge i trädgården. Meh hur har allt det här gått till? Hur har du lärt känna mamsell Elisabeth? ... Det är en lång historia, min far. Tala om för ossiallafall, sade Martha; ttoör din bikt för: oss, mitt stackars barn.t Williams tvekade ett ögonblick; sedan utbrast han: Det är så godt att ni nu får veta alltsammans; jag vet inte hvarföre jag skall blygas inför er, som äro så goda mot mig.