Aftonbladet – 20 augusti 1861, sida 1

hade Han ej heller styrka att omtala hvarför han ft Och ju mer hans förlägenhet förlängde tystnaden, dess mer ökade denna tystnad hans förlägenhet. En lång stund: hade redan förflutit på detta sätt, hans snyftningar började upphöra, men han tycktes icke mera tu böjd att tala än vid sin ankomst. Han hade med ett nekande tecken besvarat alla de frågor som hans far hade ställt till honom. cHan är bestämdt sjuk eller också är han druckenX, ropade den gamle soldaten otåligt. PCwilliams drucken! .. När såg du honom ens besöka krogen? Och yttraride detta, närmade sig Martha sin son; med qvinlig instinkt slog hon sin arm om hans hals, omfamnade honom och hviskade f hans öra: cDu är kär, mitt barn, inte sännt? Williams gömde sitt ansigte vid sin mors bröst. Kär?, upprepade Frans; nå ja!behöfver man väl derföre lipa som en vattenkonst; är du rädd för snubbor, din pultron? ... För tusan! När man är kär, så gifter man sig ... : Det är omöjligt! Din käraste är således gift? ... Williams gjorde en nekande åtbörd. cMen hvem är det då, för tunnor tusan! Säg ifrån och pina oss inte längre ... CMitt älskade barn, sade Martha, smekande den unga mannens hår, Svar inte ängslig; du vet ju att vi framför allt önska din lycka? 401 min mor, min mor! om ni visste! ... Säg oss endast hennes namn, Williams. . Han ville frigöra sig från sin mors armar; men hon tryckte honom endast hårdare till sig. u