Aftonbladet – 20 augusti 1861, sida 1

nade hon, höll handen öfver ögonen, för att se bättre, och utropade: Se der kommer Williams på lilla gångstigen, na såg åt det håll som Martha anvisade. ; CHvarför går han så der och hänger hufvudet? frågade han. Herre Gud! man skulle kunna tro att han gråter, tillade gumman. Invalideh reste sig häftigt. Hvad betyder det der? I detta ögonblick tog Williams af inåt förstaden och befann sig ansigte mot ansigte med sina föräldrar. Hvad står på? hvad felas dig Williams? ropade Martha, fattande hans arm, Hvad som fattas mig, mamma? Ingenting, svaräåde den unge mannen förvirrad. Och instinktmessigt förde han handen till öBonem liksom för att borttorka en sista tår. En åtbörd af hans far underrättåde honom om denna rörelse, han rodnade och ville gå; men Frans qvarhöll honom. Har du inte något förtroende till mig, min gosse? frågade han. Det vet du nog att jag har, far!4 oo CCNå, då skall du berätta oss orsaken till din sorg.4 Alla tre stego in i huset och dörren stängdes omsorgsfullt. När Williams fann sig ensam med sina föräldrar, .kastade han sig på en stol och ålerhöll ej längre sina tårar, SSäg, hvad fattas dig?4 utropade Martha, bestört, t Låt honom vara, hustru, du ser ju att han har för mycket på hjertat; låt honom gråta ut först.t j Men Williams förstummades lika mycket af förlägenhet som af smärta; han hade ej haft styrka att återhålla sina tårar och nu