en så flitig och duglig son, skulle vi längesedan ha gått omkring med tiggarpåsen på ryggen. a ic ch det är för att jag skall låta Koffmann få sin vilja fram som du påminner mig om allt detta, din gamla toka? Ja, ty endast om vi göra honom till viljes, få vi vara i fred. Hvarföre vill den der karlen skada oss, om inte derföre att du alltid satt dig upp emot honom? Du har inte varit någon god granne, Frans; hvad behöfde du, t. ex., tvinga honom att klippa sina acacier derföre att de sträckte sig ut: öfver vår trädgård? de gjorde ju ingen synnerlig förargelse ... Hade inte han tvungit grannen Schubert, fattig fan, att hugga ned ett fikonträd som gjorde honom ännu mindre förargelse?4 Det angick ju allsinte dig. Säg heldre rent ut, Frans, att du varrätt glad att kunna förtreta hr Koffmann, derföre att du inte; tycker om honom. Bkulle jag tycka om honom kanske? :; blixt och dunder!... man skulle minsann hafva vänskap till öfverlopps för att kasta bort den på en sådan der preussare. od yst, Frans, man kunde höra oss! .. or 5 3 Nå, än sedan? ... en öfverlöpare som lade sin trefärgade kokard i blöt, så snart! de der andra återvände, och som behand-. lade mig söm en stråtröfvare, då jag kom; hit med en arm och ett ben mindre! .. Nej, jag tycker inte om den lufvern; och fastän han är rik och är maire, och fastän han har ett hederskors, som han förmodligen fätt i arf, råder jag honom att inte röra min ransön eller må han akta fingrarne! ...t Den gamla qvinnan höjde på axlärne och skakade hufvudet i det hon mumlade några klagande ord, på hvilka hennes mån tycktes fästa föga afseende; men plötsligen tyst