Aftonbladet – 19 augusti 1861, sida 2

3 EJ a han tänkte på de försakelser och lidanden, som efter all sannolikhet väntade dem. När alla utom jag hade undertecknat sine namn, sattes en penna mellan fingrarna på , mig. Nathan fattade min handled, mr Coffin förde min hand, och på detta sätt frambragte de en kluddig namnteekning på det vigtiga dokumentet. Derpå skickades vi alla till fören; grogransonen utdelades, underbefäl utsågs, och styrmännen kommo för att undervisa oss om våra skyldigheter. Ni hör till min vakt, sade mr Dan Coffin i det han helt artigt tog bort min munkafle och löste upp det tåg, hvarmed mina händer voro bundna; ni hör till min vakt och finner er bäst under min vård. Håll nu tungan i styr, ifall ni inte vill tugga på kaflen igen. Jag säger er det af ren beskedlighet och för ert eget bästa; ty jag kan inte neka till, att jag fattat litet tycke för er, mister, och vi ä ju gamla bekanta. : Var inte ond på mig, fremling, ty jag menar intet ondt, och jag vill bara, att ni skall göra resan i godan ro, med huden hel och benen i behåll. Derföre måste ni, mister, vara höl-. visk i ert tal ochmindre styf mot kaptenen. Han är förfärlig, det är visst och sannt, när han får agg till någon, och ni har redan förargat honom. Jag ser på edra ögon, att ni är ond, men betänk bara, att det är; bättre att gå lefvande i land i San Fransisco, än kanske bli föda åt fiskarna på vägen. Jag är barsk jag också, men ej som kaptenen. Jag är som valnötträ, men han; är som flinta. Till trots för mitt rättmätiga raseri, oaktadt all min naturliga motvija att underkasta mig en så oursäktlig oförrält, insåg jag dock, att Dan Coffins råd var godt. Jag var äfven öfvertygad om att han talade: sanning; han hade verkligen fattat ett slags