Aftonbladet – 19 augusti 1861, sida 2

de ekplankor, på hvilka han knäföll, voro ej hårdare än kapten Hodgsons hjerta, och denne röt åt honom, att han skulle Slåta bli att tjuta och packa sig för ut.4 Naturligtvis vill jag ej påstå, att alla voro pressade mot sin vilja. Långt derifrån. Der funnos åtskilliga barska och groflemmade nyengländare, som hade en liten andel i fartyget och behandlades derefter af kaptenen och styrmännen. Der funnos äfven några engelska, skotska eller holländska sjömän, som blifvit under ruset lockade att taga hyra på fartyget, och man hade således endast tubbat ifrån dem friheten. Men jan 2 någon af landikrabborna var om bord af egen fri vilja. De hade blifvit lurade på ett eller annat sätt; man hade gifvit dem sömndrycker, talat vackert vid dem och hotat dem; de hade med ett ord blifvit inmönstrade ungefär på samma sätt som de franska rekryterna på Ludvig XV:s tid, innan Frankrike hade någon konskription. Ty det var mycket ondt om sjömän i Newyork, och fartygen bemannas der förnämligast med pressade utländningar; amerikanarne taga nemligen ogerna hyra annat än på hvalfångare och kustfarare, der derkunna få en liten andel i vinsten: Den stackars målaren hade blitvit deras byte på ett grymt sätt. Han hade blifvit narrad om bord, för att verkställa något arbete i sitt yrke, men knappt hade han gripit verket an, innan han utan krus. nedkastades i kölrummet och hölls der instängd, till. dess fartyget afseglade. Han berättade sitt äfventyr för mig under bittra tårar, icke en sjelfvisk sorgs tårar, ty den stackars mannens hjerta var hos de hjelplösa varelser, han lemnat i en vindskammare i Newyork, och han betogs af den djupaste förtviflan då