Aftonbladet – 19 augusti 1861, sida 1

Nu såg jag den förrädiska skepparen kapten Malachi Hodgson nörma sig från aktordäck, åtföljd af sina tre styrmän, sin supercarg, läkaren, timmermannen samt en barsk karl, hvilken gjorde tjenst såsom högbåtsman, ty den stora besättningen gjorde en dylik befattning erforderlig. Kapten Hodgson bar sin sjödrägt, en gammal ruskig kostym, som redan varit med på mer än en segling. Han hade ett bredt bälte kring lifvet, i hvilket en Colts revolver med sex pipor var instucken, och en huggare med messingsfäste hängde vid hans venstra sida. Alla styrmännen, timmermannen, högbåtsmannen 0. s. v. buro älven revolver och sabel. Kaptenens blick flög, beräknande och skarp, utåt våra led. Jag hade trott att han skulle blinka, när våra ögon möttes, och jag kan försäkra, alt jag såg ganska bister ut i min rättmätiga harm, men jag misstog mig å honom. Hans öga mötte mitt fullkomligt kallt och obesväradt, och allt hvad han värdigades säga var: Skansgastarne skola naturligtvis utväljas bland de starkaste, mr Coffin. Sätt den der karlen bland dem. Och när han med fingret pekade på mig, knuffade Jonadab och Titus mig litet åt sidan, der åtskilliga mycket groflemmade sjömän stodo och valkade sina tuggbussar. Den der karlent. Det var på det sättet han betecknade en person, som dagen förut varit hans firade gäst. Jag kokade af vrede, och när jag förmådde tala, var min röst så befallande och högljudd, att Jonadab och Titus släppte mina armar af lutter förvåning. eVid Gud! skall ni icke få ångra denna skymf, sir, om det finnes lag och rätt i Amerika. Ni skall —? Håll munnen på er, sir! röt kaptenen.