Aftonbladet – 19 augusti 1861, sida 1

Vi satte oss allesamman och höllo fram våra glas, hvilka fyldes: Nu en skål, mina Bervar! en skål för vår angenäma gästs fädernesland det gamla England och för dess välgång! Vi höjde alla våra glas. Såsom god patriot tömde: jag mitt; och i detsamma jag gjorde detta, märkte jag att de andra höllo fulla glas till sina läppar och endast låtsade dricka. Jag såg kaptenens ögon fästade på mig med en besynnerlig blick af triumf och gäckeri. På doktorns ansigte spelade äfven ett hånlöje, och styrmannen skrattade hörbart, Emellertid vacklade jag i stolen, glaset darrade i min hand, det susade i min hjerna, som om der funnits milliontals bin, och rummet svängde omkring som en snurra. Jag var rusig, sjuk, blind, och ett skratt genljöd i mina öron, då jag blef känslolös. Ett förfärllgt larm kom mig att drömma, alt jag befann mig i enlejonkula; derpå att jag var midt i en jordbäfning, och slutligen hade jag en dunkel förnimmelse af, att åna någonstädes släpptes ut, men hvarest eler huru kunde jag ej utgrunda, icke ens sedan jag var vaken. Sedermera var jag viss på, att detta skedde långskepps. Allehanda doft, förvirradt buller hördes, men intet som jag förstod. Dessutom kändes en obehaglig lukt. Någonting kröp öfver mitt ansigte. Någonting annat, äfven med ben och antenner, surrade vid mitt öra; det var en kackerlacka, och jag kastade den ifrån mig med vämjelse, men sömndrycken ör verväldigade mig åter och jag insomnade ånyo. Från denna andra sömn uppväcktes. jag plötsligt genom en mängd kraftiga stö-! tar i sidan, för hvilka icke ens en sömn dryck kunde göra en sofvande känslolös. Mina ögon Öppaudes med en lyckning, och i den dunkla dagern kunde jag med möda