Aftonbladet – 19 augusti 1861, sida 1

Jag måste anlita min värds hjelpsamhet för återfärden, och kaptenen lofvade mig sin gigg klockan elfva. Sleke en minut tidigareX, sade han muntert, ty till dess är ni min fånge.4 Kaptenen spelade nu med ganska mycken smak ett vackert stycke för oss på pianot, och doktorn sjöng vid guitarren en sentimental spansk romance med en komisk ravitet, som narrade oss alla att skratta. erefter spelade vi kort till låg point, och jag vann några dollars. Nu föreslogs en bål punsch, och doktorn fick i uppdrag att brygga den. Doktorn är en utmärkt punschbryggare, sade kaptenen. Den svarta stewarten bar in materialierna, och doktorn grep verket an med konsterfaren hand. Kaptenen steg upp och föreslog alt visa mig sina mynt och öfriga samlingar, medan punschen tillreddes. När jag lyfte upp ögonen från en låda med mycket besynnerliga etruriska fornlemningar, kom jag händelsevis att kasta blicken i spegeln midt emot och tyckte mig deri till mia förvåning se doktorn slå ett hvitt pulver i punschen ur ett papper, som han höll i handen. Kaptenens blickar följde mina, och han såg lika väl som jag doktorns afbild i spegeln. Han såg äfven min öfverraskning. Hvad vill det säga, pudersocker, doktor?4 utbrast han. Ja visst, svarade denne. Jag för min del begagnar alltid toppsocker, anmärkte kapt tenen; men det är kanske ett gammalmodigt sätt. Resultatet är i alla fall obestridligt, Har ni sett dessa signeter? Jag köpte dem i Athen. Pudersocker! utan tvifvel var det pudersocker, och jag var ju ett dumhufvud, som kunde misstänka Borghia-handerepp i nittonde århundradet. Ten nu blefvo vi uppmanade att smaka på punscben. Den var varm, doftande och ganska inbjudande, Doktorn skötte slefven.