Aftonbladet – 17 augusti 1861, sida 3

i 41lyCUur Ra UVCLVIillaA U PP ICiHid al UuCH laruad mannen, som omöjligen får blottställa sin Tvetenskapliga ära med författandet af industriella puffar. Men oaktadt all min aktning och vördnad för den professorliga lärdomen dkan jag dock icke tillerkänha den så stort värde, att jag måste skatta dess vitsord högre än den tydliga verkligheten. Hr professorn hoppas jag således är af den godheten ursäktar att jag i många stycken våT gar bestrida riktigheten af dessa uppgifter; men under det jag detta gör, måste jag derjemte förklara att min fulla öfvertygelse är, att om hr professorn haft orätt, sådant endast härleder sig derifrån att hans djupa deltagande för medmenniskors lidande satt hjertat i alltför häftig rörelse och låtit den poetiska ådern för ögonblicket alldeles fördränka den vetenskapliga skarpsinnigheten och försigtigheten. Tändämnet i våra allmänt begagnade tändstickor, den hvita fosforn — så heter det i den artikel jag nu går att granska — är ett så förfärligt gift, vare sig att det införes i magen eller ångornn deraf inandas i lungorna, att det knappast öfverträffas af något annat. Ej nog med att arbetarne på tändsticksfabrikerna genom detta ohyggliga gift bibringas den fasansfulla sjukdomen fosfornekros, ämnet tillgängligt öfverallt ökar dagligen i en förfärlig progression sjelfmordeas och förgiftningarnas antal. Blotta närvaron af vanliga tändstickor i våra boningsrum förklaras ganska betänklig, ty man har upptäckt spår af fosforsyra på fönstverrutorna i dessa rum, och ho an under sådana förhållanden veta om icke den förflygtigande fosforn, som i atomer förefinnes på hvarje punkt 1 rummet, afficierar vår egen organism och föranleder en massa af sjuklighet oeh allvarsammare sjukdomar. Till råga på eländet få också de förfärliga tändstickorna uppbära skulden till förödande eldsvådor. öfter genomläsandet af en sådan skildring af den hvita fosforn, hvem kan icke falla på den tron att den onde anden sjelf låt inkarnera sig i detta ämne, och det är med verklig förvåning författaren till dessa rader, som i mer än ett decennium på alla sidor varit omgifven deraf, ännu finner sig vid lif och helsa. Men vi ha hittills, som det förekommit mig, hållit oss på poesiens och fantasiens område — låtom oss nu beträda verklighetens. Hvad de förödande eldsvådorna först beträffar, skulle det vara högligen intressant att erhålla en säker och med sanningen fullkomligt öfverensstämmande uppgift på de eldsvådor, som förorsakats genom tändstickor, utan att menniskor med flit eller uppenbar vårdslöshet dervid bidragit. Ettfaktum är det visserligen, att tändsticksfabrikerna sjelfva ofta varit utsatta för eldsvådor; men dervid är att märka att eldsvådan ) i de flesta fall icke kommit från de färdiga tändstickorna, utan från de trästickor utan både svafvel och fosfor, som på den så kallade kölnan undergått torkning. För öfrigt torde det vara obestridligt, att en förståndigorganisation af fabriken nästan helt och hål: let utestänger faran för eldsvådor. Icke heller har man hört omtalas att de större fabrikerna här i landet, t. ex. Jönköpings eller Örebros, varit underkastade några sådana, och för min enskilda del har jag ännu aldrig behöft ett ämbarvatten till deras dämpande. Att mordbrännåre begagna sig af vanliga tändstickor är en känd sak, men om också dessa skulle aflysas, är dermed ingenting vunnet, ty de så kallade säkerhetsstickorna äro för ändamålet fullkomligt lika användbara. I alla fall, om hvarken vanliga eller säkerhetsstickor äro tillgängliga, kan mordbrand med materiella medel ändå icke förekommas, så länge eld och brännbara ämnen ännu finnas qvar på jorden. Sedan nu hvarken eldsvådorna inom tändsticks: fabrikerna eller mordbrand ådagalägga de vanliga tändstickornas större eldfarlighet, återstår blott att undersöka om dessa tänd: stickor i någon anmärkningsvärd grad. föranleda öfriga eldsvådor. Dagligen hör öcl ser man berättas huru bristfälliga , eldstäde och rörgångar, huru gnistor från skorstenar: na, huru ovarsamt behandlande af bart ljut eller annan öppen eld, huru sgjelfantändning. huru åskan m. m. m. m. föranledt eldsvådor: men mig veterligen har ännu aldrig blifvi styrkt att tändstickor, lemnade åt sig sjell: va, gifvit upphof dertill. Och huru kan: dei annat vara? Hur kan en kropp, som på ir: tet vis är sjelfantändlig, som nästan endasi genom menniskors biträde kan fatta eld, hwi kan den, lemnad åt sig sjelf, föranleda eldfara. At teoretiska skäl och ännu mer pi grund af den dagliga erfarenheten våga jag således, trots prof. Berlins tal om di förödande eldsvådor tändstickor förorsakat. pästå att dessa dertill äro alldeles oskyldiga, Hr professorn påstår vidare, att den hvit fosforn är ett bland de mest förfärliga gif I ter som finnas till, vare sig att den kommer i beröring med magen eller lungorna. Hvad den sednare uppgiften angår, vågar jag, på grund af egen erfarenhet, bestämdt bestrida den. Jag talar icke här om de fosforångor, som i tändsticksfabrikernas arbetssalar oupphörligen och i mängd utvecklas och hvarför arbetarne i åratal äro utsatta, ty deromÅ skall jag särskildt längre fram yttra mig,Å utan om den fostorånga, som vid tillfällig förbränning af stora qvantiteter fosför inom några ögonblick bildas. Genom vårdslöshet händer det nemligen i tändsticksfabriken någon gång, dels att rena fosforbitar, dels att hundratals tändsticksbundtar innan dej: ännu fått papper om sig fatta eld och på ögonblicket förbrinna, dervid utvecklandel. en sådan massa af fosforångor, att menni-) skorna i rummet knappt kunna se sina egna händer. Ehuru inandandet af dessa ångorl visserligen är i hög grad besvärande, måste dock menniskorna, för att förekomma eldens vidare spridande, stanna qvar i rummet:l men efter en eller annan minut är allt till rätta igen och fosforångorna genom dörrar: