Aftonbladet – 17 augusti 1861, sida 3

skapliga och underhållande period iska skrifter samt mer än 1300 politiska tidningar, intelligensoch lokalblad utkommit i Tyskland. Om indragningen af det nya hypotekslånet, m. m. Till Redaktionen af Aftonbladet! När under sistlidne riksdag frågan om inrättandet af en rikshypoteksbank var under äfverläggning, vågade en och annan ledamot, såväl i statsoch banko-utskotten som i riksstånden, framställa betänkligheter emot den orättvisa, som det enligt deras tanke innebar, att genom lag för all framtid förbjuda vare sig större eller mindre föreningar af svenska jordegare, att emot säkerhet af sin egtndom upptaga amorteringslån på längre eller kortare tid under annat vilkor, än att bestyret dermed skulle helt och hållet öfverlemnas åt en för hela riket gemensam institution som skulle få det nog egna namoet hypoteksbank. De stora behof af nya låneundsättningar, som hade uppstått af de under föregående år uppdrifna egendomsspekulationerna, verkade emellertid så mycket på majoriteten vid riksdagen, att allt som anfördes, vare sig för att stäfja ifvern att inblanda staten i transaktioner för privata, eller emot andra, delar af detta centraliseringsförslag, betraktades såsom en onödig skuggrädsla; grundsatsen att bevara enskild rätt ansågs ingenting betyda emot stundens behof; verkningarna af den nya inrättningen och dess förvaltning rosades i andanom såsom särdeles lyckliggörande, och förslaget gick igenom så att säga med pukor och trumpeter, med föga förändring sådant som komiten hade föreslagit det. Sedan det nya embetsverket nu kommit till stånd och satt sig i verksamhet samt ett lån på 30 millioner blifvit kontraheradt, kan det vara skäl att taga i betraktande huru allmän och enskild fördel dervid blifvit iarttagen. et må erkännas såsom en sanning, att lånet erhållits på temligen fördelaktiga vilkor i kapitalprocent; huruvida likväl detta är hypoteksbankens förtjenst eller en följd af den allmänna penningemarknadens ställning för tillfället, må lemnas oafgjordt, då man sett att äfven enskilda samhällen, såsom staden Göteborg, kunnat upptaga lån till lika fördelaktiga vilkor, och då man vet att räntan på säkra inteckningslån redan i grannriket Danmark icke öfverstiger 4 procent. Deremot framställer sig genast såsom en i insändarens tanka ganska allvarsam anmärkning, att aet nya lånet blifvit stäldt på 72 års amortering. För en så lång tid har man således skuldsatt en betydlig del af den svenska jorden blott för ett lån — och till hvad nytta? Det lärer väl utan fara för misstag kunna påstås, att om amorteringen blifvit stäld på hälften så lång tid eller 36 år, så hade det gått lika väl för sig för Sverges jordegare med omtanka att verkställa inbetalningarne,. men nyttan både för landet i det hela och för hvarje egendom särskildt att hafva skulden förr infriad hade varit ojemförligt större, och samma kapital hade genom den hastigare omsättningen kunnat göra mera tjenst. När det första förslaget vid svensk riksdag gjordes till upptagande af amorteringslån för flere jordegares gemensamma räkning — det var af den i finanserna ingalunda obevandrade framl. prosten grefve v. Schwerin — så antog han 10 års återetalning såsom det lämpligaste, och det kan väl icke nekas, att såvida hypotekslånen från det allmännas sida böra betraktas mera såsom en uppmuntran till jordens uppodlande än såsom understöd åt ett skuldsättningssystem, som under mer än en generation lägger halfva den belånade jorden i främmande och utländska mäns ego, så låg det mycken reson i förslaget om en kortare amorteringstid. Icke heller är det anledning, att lån på trettiosex års amortering skulle varit mindre begärliga för långifvarne att antaga än lån på 72 år. Men den nya hypoteksbanksdirektionen har sett saken annorlunda, och som den allena har makten få de öfriga nöja sig dermed. En annan omständighet, som väekt ett visst uppseende och kanhända någon förvåning på börsen härstädes, är att, ehuru hypoteksbankens direktion är tillsatt uteslutande i det ändamålet att i första rummet upptaga, det vill säga afsluta om de lån som finnas behöfliga samt indraga desamma, och i det andra rummet att fördela det indragna beloppet på de särskilda hypoteksföreningar, som anmält sig till en sådan delaktighet, så finner man af en notis itidningarne, att direktionen, hvars ledamöter jemvöl uppbära lön för sin möda, det oaktadt icke vill göra sig besvär med indragningen, utan öfverlemnat detta åt ett härvarande handelshus mot provision. Häraf ledes man naturligt till den frågan, om icke någon bland ledamöterna i en bank-direktion borde kunna ega tillräckligt affärsförstånd för att sälja vexlar till högsta kurs som kan erhållas, utan att derom anlita ett köpmanshus och lemna i dess händer, såsom nu väl lärer ske, att afgöra om den kurs, hvartill det bör sälja? Eller är icke just detta en rätt betydande del af direktionens eget åliggande? Annat hade det kunnat vara om det behöfts att köpa vexlar, då det kunnat erfordras mera personalkännedom inom affärsverlden för att bedöma trassentens och acceptantens soliditet; men att sälja mot kontant till den högstbjudande är en så enkel åtgärd att den bör kunna verkställas af hvem som helst. Åskådare. Nera om tändstickor. Till Redaktionen af Aftonbladet! Med anledning af en artikeli Aftonbladet för sistl. fredag, den 9 dennes, af hr prof. N. J. Berlin i Lund angående tändstickor,