Aftonbladet – 17 augusti 1861, sida 2

emedan han gick med bara fötter och visade sitt sår, hvilket också var förbjudet. Men, invänder man måhända, huru är det möjligt att allt detta kunnat ske under farst Gortschakoffs regemente? — Jo, dermed förhåller sig så, att dennei botten redlige mans omgifning inbillade honom, att han var för god emot polackarne och att han borde sätta sig i respekt hos dem. Den st:ekars, på sednare tider så sjuklige gubben nappade på kroken och nu blef det honom en hederssak att genom en statskupp återaga de slaknade regeringstömmarne. Hvad rmår icke en usel omgifning! Det är icke första gången som en regent, tack vare sin omgifnings smicker och frestande lockelser, ådrager sig sina undersåters missaktning och förbannelser! — Man inbillade furst Gortsehakoff att hans heder fordrade detta steg, och mannen af heder föll i snaran och kunde ej rygga tillbaka förr än det var för sent. Grämelsen förde gubben i grafven; beklagom honom, men må hvarken förtalets eller förbannelsens ogräs växa på hjeltens graf; må han hvila 1 frid invid de murar, dem han så tappert försvarat! Och nu hoppas jag att man skall förstå att, då den hädangångne fursten-namiestnikens namn, under loppet af denna berättelse, nödvändigt måste förekomma och framstå i en mindre fördelaktig dager, meningen icke är att kasta skugga på detsamma: det finnes tillräckligt många ändå som ega rättighet till denna skugga och hvilka icke äro värdiga att se ljuset!