Aftonbladet – 17 augusti 1861, sida 2

Article Image
7 TE (PMS EMMA ONE SCE FIS ER drig ha kommit fram med det, lindrigast sagdt, besynnerliga yttrandet, att förbrukarne kunna när som helst afsäga sig gasen, om de finna priset för högt. Administrationen lärer nog vid närmare eftersinnande finna, att detta dock icke hafver sig så lätt, så länge förbrukarne icke få vända sig till någon annan för att erhålla den vara de behöfva. Och detta få de, såsom sagdt är, icke, ty gaslysningsaktiebolaget har privilegium att under 30 års tid uteslutande leda gas genom gatorna i hufvudstaden. Eller menar administrationen att förbrukarne, om de finna gasen för dyr, kunna återvända till oljelampor eller ljus, eller anlita något annat uppysningsmedel. Vi skulle dock kunna uppäkna mångfaldiga artiklar, som visserligen icke äro absolut nödvändiga för vår tillvaro utan kunna mer eller mindre fullständigt ersättas genom andra artiklar, men hvilka, just derföre att de finnas, att de kommit i bruk, blifvit nödvändighetsvaror, dem vi måste förskaffa oss, såvida vi möjligen kunna dertill bereda oss utväg. Och. alldeles på samma sätt förhåller det sig med gasen. Man tänke sig exempelvis en bufikegare, som tyckte gaspriset vara för högt... CNi kan ju afsäga er gasen och bränna lampa, skulle administrationen säga honom. Men butikegaren skulle svara: det kan jag icke, ty min granne till höger och min granne till venster ha gas, och jag måste ha min butik lika väl upplyst som de, såvida allmänheten skall besöka den, och derför måste jag fortfarande taga gas, oaktadt jag anser mig oskäligen prejad på priset.t Men om äfven mindre giltiga skäl dikterat den af sockenstämmonämnden meddelade bestämmelse om priset på den till enskilda levererade gas, så hade det i alla fall ålegat administrationen att elterlefva denna, likasåväl som öfriga till ledning för dess verksamhet meddelade bestämmelser. Och om administration en funnit, att det af principalerna afsedda ändamål icke kunde uppnås med iakttagande af de faststälda vilkoren, så hade administrationen bordt ingå med en anmälan derom till sina prineipaler, jemte begäran om nya föreskrifter, men ingalunda på eget bevåg åsidosätta ett afde vigtigaste vilkoren. Skulden för att ingen anmälan skedde hos principalerna synes administrationen vilja skjuta ifrån sig på öfverståthållareembetet, alldenstund det ej kunde ankomma på administrationen att gå i författning om församlingarnes hörande?. Administrationen förbiser likväl härvid, att den varit fullkomligt oförhindrad att hos öfverståthållaren göra. anmälan om, att administrationen stod i begrepp att vidtaga en åtgärd, som fordrade församlingarnes samtycke. Att så förfara hade varit administrationens pligt, då åtgärden i fråga innefattade ett öfverskridande af den erhållna fullmakten, ty öfverståthållaren var i intet hänseende befogad, att här tillvälla sig den stadens invånare tillkommande beslutande rätt. Administrationen har icke gjort något försök att visa, att priset 7 rdr 12, öre eller 7 rdr skulle vara blott något högre än 5 rdr 25 öre; men den har i stället försökt göra troligt, att en sådan åsigt om saken redan tillförene gjort sig gällande då i det ursprungliga kontraktet priset varit, utan anmärkning, bestämdt till och med till 7W, rdr så länge förbrukningen icke öfversteg 15 millioner fot. Har administrationen, förmenas det, haft befogenhet att gå in på det ena, så har den äfven varit berättigad att gå in på det andra, och det förmäles vara en motsägelse af revisorerna att hålla på beståndet af ett kontrakt der 7!, rdrs pris är bestämdt, men klandra såsom olagligt ett annat, der priset endast är 7 M, å 7 rdr. Det är likväl härvid att märka, att de i första kontraktet förekommande högre prisbestämmelserna afsågo en öfvergående period under anläggningens första tillvaro, medan konsumtionen icke stod i något förhållande till det omfång i hvilket gasverket blifvit anlagdt. Någon jemförelse mellan sådana öfvergångsstadganden och ett som är afsedt att gälla under hela kontraktstiden torde icke rimligen kunna ifrågakomma och har troligen också blifvit anlitad blott på det administrationen skulle hafva något att andraga som säge ut som ett skäl. Administrationen yttrar sig vidlyftigt derom, och en särskild promemoria af öfverste 0. Modig är dessutom afsedd att ådagalägga, att prisförhöjningen var alldeles nödvändig för att få gaslysningen utsträckt utom de tre första församlingarne. Utan att inlåta oss på denna fråga, hvilken revisorerna också lemnat alldeles. å sido, vilja vi endast erinra att det var just den omständigheten, som det hade tillkommit sockenstämmorna att bedöma, liksom det ännu i denna stund tillkommer ensamt sockenstämmorna i första hand, och, om de icke blifva ense, sockenstämmonämnden, att bedöma om administrationens åtgärd bör af berörde anedning å stadens vägnar godkännas: eller om den skall förklaras ogiltig. Men, invänder man, huru kan detta sista ifrågakomma då gasbolaget ju redan för ängesedan fullgjort hvad det å sin sida åtait sig? Vi svara härpå, dels att hulvudstadens gaskonsumenter också redan länge etalt det högre priset, och derigenom tillskyndat bolaget väsendtliga fördelar, dels ock, att det är bolagets en ak om det vid-tagit sina åtgärder på grund af ett kontrakt, afslutet med en myndighet, som icke var behörig att ingå ett sådant aftal. Iller får icke t. ex. den skylla sig sjelf som inlåter sigi köp med och utbetalar penningar till en person, som icke är berättigad att sälja det, för hvilket han tager betalning? Man har numera, då litet hvar vet huru affären slagit ut för gasbolaget, vida säkrare orunder än tillförene för bedömande af hvad som i afseende på den ifrågavarande prisPr Ol 0: AM .

17 augusti 1861, sida 2

Thumbnail