En middagsbjudning ombord. (Ur SAN the year round.) Jag skulle vilja kunna måla så der! sade en gäll röst i utdragen näston, då jag satt och gjorde utkast till ett landskap i bergstrakten kring Hudson. Ar ni intresserad af-konsten?4 frågade jag, fortsättande min målning 8 så att mannens mening var att visa lig. tKonst och natur! svarade den länge Yankeen ; Xkonst och natur! Ki målar ett vackert landskap, och det kan inte bli annat, ty det är en grann trakt, det är visst och sannt det. Jag gissar ni är artist? Ja. Engelsman till födseln? Ja. Jag visste väl det! Den blå och hvita luften är vacker och lik den verkliga; molnen äro ej så illa; men vattnet är det just som bevisar, att ni har förstånd.? Ni tycks tala om ert eget element, svarade jag leende, ty jag hade redan slutit till min nya väns yrke vid andra ögonkastet på hans karniolvestkaappar och korallbröstnål, Ni har plöjt månget haf i era dar. Besitta, herre?, svarade han, rätt gissadt. Vi måste bli närmare bekanta, vi måste det. Jag har ej något visitkort, men mitt namn är Daniel Coffin från Providencei Massachusetts, förste styrman på Bird of freedom, klipper, förtöjd i Newyork. Och han räckte mig sin kraftiga solbrända hand. Vi fortsatte samtalet ytterligare en stund. Jag fann min nya vän, likasom de flesta al hans landsmän, mycket frågvis, men hans frågor framställdes dock med en rättiframhet, som gjorde att de ej föreföllo sårande.