Aftonbladet – 17 augusti 1861, sida 1

när jag återvändt till staden, och vi skiljdes åt såsom goda vänner. Tre veckor förflöto, innan jag lemnade den gamla holländska farm, der jag hyrt mig in, och återvände till Newyork. En: dag, när, jag på ett kaf ögnade igenom Herald, föllo mina blickar på följande annons: Direkt till Kalifornien. Det ypperliga klipporskeppet Bird of freedom. Färdigt att afsegla den 17. Fraktgods mottages och passagerarebiljelter säljas hos o.s. v. Denna annons crinrade mig om min entusiastiske vän mr Coffin samt den beundransvärde skepparen, som han så öfvermåttan lofsjöng, och jag beslöt att uppfylla mitt löfte att göra honom ett besök. Jag fann, att fartyget lupit ut och låg förtöjdt utanför Long Island. Jag hyrde mig en båt och gjorde den korta färden ut till fartygets ankarplats, samt fann, att siyrmannens loford ej voro mycket ölverdrifna. Bird of freedom var ett ypperligt fart nästan nytt och med rycket stor drägtighet. Det var ett af cssa långa, i bogen skarpa, högmastade urtyg, som amerikanarne äro så stolta ölver, och det tycktes egastor snabbhet, hvilket äfven var förhållandet. Det föreföll mig likväl som om dess konstruktion bättre passade för sommarfärder och passedvindar, med ett ord för snabba resor, under gynsamma förhållanden, än att kämpa mot svårt och ombytligt väder. Det var mig en liten satungeX, utbrast min gamla senfulla irländska roddare; hon ligger på vattnet som en and och är så fin och snygg. som om hon hade en glaskupa öfver ? Vi lågo nu långskepps. och ett groft hutvud med en spansk halmhat: fråm Hver relingen, och en sträf röst svor öfver 088 och frågade, hvad vi ville, efter som vi