Aftonbladet – 15 augusti 1861, sida 2

ut: på vakt, ej blef annat än. ett skott lös krut; hade ej prinsen öfvergifvit honom oci de andra borgarne, skulle hamn ha fått: till fälle att gå i elden: och bli en utmärkt man. Han arbetade sig in! i denna vrede och för bittring; men under det han rätt. klart såg framför sig bilden af den flyende krönprin sen, blef han plötsligt munter, som ömhela verlden var i upplösningstillstånd: oclvinger pligt mera: gällde, utan hvar och! en blot hade: alt tänka på sig sjelf och ta för sig. Smeden Hansen: är en bra karl! sade han; Söeh hvem: kan: väl tä reda på någonting-i denna villervalla: Hej, hoppsan! Så mycket pengar! Det var just bra, att kronprinsen tog till fötter ! Septemberaftonen var mörk och gynsam för det aftal, de båda hade-gjort. Vid midmatt kom Cort Jörgensen på vakt, och kört derefter såg: hamn smeden: komma och med förunderlig lätthet skaffa sig inträde genom em port, som: Jörgensen skulle bevaka: En dödande lång tid förflöt. De föregående dagarnes ovanliga sinnesrörelse, sömnlöshet och ansträngningar under bombarderingsnätterna verkade nu i förening med oro och ångest på Cort Jörgensen. Mest verkade dock samvetet, den gnagande orm, som de flesta känna, då de göra någonting, som är mycket orätt, men isynnerhetden, ihvars själ någonting upplyftande dvalts; om också blott för ett ögonbliek. OCort Jörgensen kunde icke förjaga den tanken, att han nyligen giek här oeh funderade på, huru han skulle försvara stället mot fienden, och att han nu sjelf var fienden, en lömsk. och trolös fiende. Hans nervösa spänning: blet allt starkare; ena ögonblicket skältde: han af ångest, det andra var han: feberhet; och i ett jslags yrsel företöll. det honom, som om han var två personer, den enä! en bra