förlänade honom någon gemensamhet med löjtnanten, måjoren; prinsen; öfverröstade It hvardagsprat och alla små rykten samt drög honom från sysselsättningar; hvilka alsrig rätt passat för hans lynne: Så snart man hunnit ini väktstaganoch de: första vakterna voro utställday skaffade sig Cort:Jörgensem en ny flintaxtill sitt gevär och: öfvertygade sig om att. den gaf präktiga gnistor mot fängpannan. Derpå vandrade ham omkring och -besåg omgifningårne-samt beräknade med medfödd strategisk -klokhet huru man 7 skulle kunna försvara stället; -ifall-fienden :stormade och kom ini staden: Qvinnoroch barn -körämo med--proviant till dentåppra-besättningen: Hvad är hjelten utan mat? brukar man säga; men denna mat gjorde ingen till: hjelte3: de, som framburo den; voro förskrämda, och när de gingo; togo de afsked med gråt och snyftningar; såsom om-det väriten: skilsmässa för evigt: eller något änmr värre; Då kommo äfven tårar i mången sborgares ögony och han blygdes naturligtvis icke: derötver, ty mancär ju make -ochfar; det: kan hela verlI de gerna se och idet-måste-man bära aktning för. Äfven Cort Jörgensen var gift och hade en tolf år gammal son. Hastru och barn kommo och besökte honom... Han upprepade sina förmaningar: och föreskrifter för: hustruny: hvilka bestododeri; att. när fienden:bontbarderade; skulle hon gå ned i kältaren, stormade -han, skulle -hom-gå upp på vindens: Förvöfrigthåde hamn delat: alla penningar:han egder trelika delaroelr gifvit tstrus och -son: hvär: sin del valt förvara. Han affärdade dem utan synnerligen många , kärleksbetigelser och sades när der vorc borta: Ju mindre man pjolkar med qvin folk, desto:bättre är det. Hen-tyckte sig