Aftonbladet – 15 augusti 1861, sida 1

are, och gården brann upp; han hade derjå slagit sig på att vara mäklate eller kom: missionär, gjorde en mähgdTtfesor och smuggade betydligt. Den tiden smugglade 87 nånga, både stora och små köpmäns att yedraga staten ansågs icke vara något omdt; man betraktade staten såsom någonting abstrakt, tillhörande könungen och embets: männen, och tyckte att underslef mot dem på långt när ej var så illa som att göra en enskild person orätt. Det vår blott för det att andra omständigheter kommvd till, och synnerhet för det att man dessutom påstod att han hjelpte örlögsmatröser att rymma; som Cort Jörgensen ansågs värre än andra, och kanske låg den omständigheten, att han olltid var och blef fattig samt temligensimel till sin yttre menniskå, honom mest:i atet. Han häde kört hals, breda kinder; brun -hy, lifliga grå ögon; det vackraste på honom var håret, som var blondt: Såg man blott öfra delen af hans hufvud; skulle man könnat taga hohom för en sjöman -eller-till och med sjöofficer. på ne gevär! kommenderadesdet, och straxt derpå bröt: borgåreväpningen: upp i afdelmingar åt olika håll. En: afdelning marscherade till räntekamnmaren och banken; och till denna hörde Cort Jörgensen: Hen håde ej hört -hvad som mumlatsöm honom i ledet och förtfor att fördjupa siei sina egna tankar, hvilka voro nya och mycket angenäma för Konom. Fruktat visste hän ej hvåd det ville säga. Den stora fara; som hotade, var honom ovilKorligen kärkommien; ty den gjorde alla lika, ställde hönöm i uniform tillsammäns: med håns medborgare och gaf honom ett mål: att verka för, söm pjörde honom aktningsvärd. Tan tänkte? väl icke tydhgt deröfver; men han -älskäde denna gemensammå farä såsom en vär, hvilken