önska att så vore. Detta är hjernfeber, föranledd af. Gud vet hvad och förvärrad af konjak, filtar och varma krus. Jag behöfver ett handfat och en sax. Till och med Benoit teg vid doktorns bestämda tal och sväljde den protest emot det omtalade domslutet, hvilken han hade på läpparna. Med lancetten i hand sade mr Perrin till Prudence, som gaf honom handfat och sax: Var nu god min fra och tag med er en korg och ett glas och gå till fältskärsbyrån i Hötel Dieu efter ett par dussin blodiglar och åtta kilogrammer is. Säg att det är åt doktor Ptrrin; ni behöfver ej betala — mer. straxt. Då Prudence kom tillbaka med iglarne och isen hade den sjuke blifvit återlåten — det hade varit vårt nog att hålla honom stilla, för att verkställa detta, ty han yrade så förfärligt — och allt hans vackra hår bade blifvit bortklippt. Doktorn lade något af isen i ett linnestycke och applicerade det )å Paolos hufvud samt tillsade att dermed skulle fortsältas utan uppehåll. Och hvad iglarne beträffar, fortfor han, gå sätt tolf bakom hvardera örat, ifall patienten ej är lugnare inom två timmar, hvilket icke är särdeles troligt. Ni kan sätta på dem då klöckan blir sju, tillsade han, sedan han sett på sin klocka. Jag skall komma tillbaka klockan åtta, och är det möjligt då, så skola vi låta flytta honom till sjukhuset. Tillåter doktorn mig fråga, sade Prudepee, om sådan här jernfeber är smittsam? Icke det ringastet, svarade mr Perrin smålgende; hvarföre frågar ni det? De . svarade Prudence med någon förlägenhet, Satt om det inte är någon fara för barnen, så skulle vi ju lika väl kunna sköta den stackars menniskan här hemma? Tänkt och taladt som det anstår en qvinna och en god qvinna, sade doktorn med ett annat slacs leende, som gjorde honom nästan ung cker; men ni bör besinna, madan unge mannens sjukdom, ehuru ic nn, ändock kan hafva andra svå ; den kan st och främst f..6 Jag är säker på utt inföll Prudenece.