Article Image
upp från madrassen med en häftighet som de trenne närvarande personerna knappast kunde hejda. Då saken hade kommit .på penna punkt, föreslog Prudence, trots sin vanliga aktning för Benoit, att en af dem skulle gå efter mr Perrin. Prosper sade ja, och Benoit eade nej, med stöd ar sin erfarenhet i behandlingen af kolera, hvilken han förmenade vara lika stor, om ej större, än mr Perrins. Mr Perrin hade aldrig varit utom Paris. Hvad mera kunde Perrin göra än han, Benott, redan hade gjort? Men Prudence gaf sig ingen ro förrän mr Perrin blilvit kallad; Benoft gaf således vika med en axelryckning och orden: — låt henne få sin vilja fram.4 Utan vidare tal salte Prudence på sig en urblekt schal och gick att söka mr Perrin. Mr Perrin var en af läkarne vid Hötel Dieu, besökte mycket de fattiga i denna trakt af staden och var med skäl ganska omtyckt inom den klass, hvarifrån han sjelf ledde sin härkomst. Son af en brefbärare, var han förtrogen med hvad vi kalla de lägre klassernas pröfningar, beholf och egendomliga talesätt, och alltid färdig att inlinna sig på deras begäran. Denne ädle man hade utträdt ur naturens hand liten. mager, sjuklig, gulblek och så närsynt, att han ej utan glasögon kunde se spetsen af sin egen näsa. Försakelser från den tidigaste ungdomen och daglig åsyn af menskligt elände hade gjort honom gammal, bister, g d i förtid. Hötel Dieu låg blott en minuts väg från Prospers byrå, då det, noga taget, vur så godt som blott tvers öfver gatan. Så svart mr Ferrin hört Prudences berättelse, bad han en af sinu medbröder vid sjukhuset förestå sin plats, om p ing skulle inträffa, kaade på sig öfverrocken och stod, inom kortare fid än vi nu behöft att säga det, vid Paolos sjukbädd, med klockan i handen, det erfarna fingret följande pulsens hastiga slag och blicken allvarlig och outransaklig som det stränga ödet sjelf. Han är ju balfqväld?, sade mr Perrin,. under det han befriade den sjake mannen från alla filtarna utom en enda. tÄr det — kolera?4 frågade Prudence. tKolera? dårskap! sa i. I drömmen endas: om kolera. skulle nästan

14 augusti 1861, sida 1

Thumbnail