Aftonbladet – 13 augusti 1861, sida 2

TJUGOÅTTONDE KAPITLET. De barmheriiga Samaritanerna. Det sken som hade ådragit sig den olycklige Paolos uppmärksamhet, föll från en stor lampa af rödt glas, som hade sin plats på framsidan af ett ganska lågt och oansenligt hus, två våningar högt, nemligen på det sättet, att det hade en bottenvåning och deröfver några vindsrum — ett af dessa fula afbrott midt uti en sträcka vackra byggnader, hvilka stå liksom en maning för vandraren om mödans och fattigdomens tillvaro. Den röda lampan gat tillkänna ett af dessa anspråkslösa kontor — men af så högt värde för den obemedlade delen af samhället — der omnibusar stanna för att aflemna och upphemta passagerare och der biljetter kunna erhållas till alla delar af Paris för tre pence; en dessa ibland civilisationens största förbättringar, till ovärderligt gagn för handtverkarens och arbetarens tid och krafter. En liten man i en mycket sliten nattrock läg med kroppen halit utom vindsfönstret, Just ofvanför det nämda kontoret och -var sysselsatt att med tillhjelp af en kort käpp släcka den röda lampan, då Paolo föll tungt ned på stenläggningen. Vid min själk, sade den lille mannen, tvar