Aftonbladet – 13 augusti 1861, sida 2

det ej någon som föll omkull, alldeles utanför vår dörr. En drucken menniska, det är jag säker påX, svarade en fruntimmersröst, som det tycktes från något afstängdt hörn i vindsrummet. Stäng till fönstet, Prosper; detär grufligt kallt. Drucken eller icke drucken, sade Prosper godsinnt, i det han lydde befallningen att stänga fönstret, ca är likväl inte den våta gatan en passande bädd för någon menniska en sådan svår natt; man skulle knappt vilja låta en hund ligga der. Jag skall gå ned och se efter.4 Skyndsamt steg han nedför hvad som var mera likt en stege än en trappa, öppnade dörren mellan kontoret och gatan, gick fram der Paolo låg, böjde sig ned till hans ansigte och utropade efter några ögonblicks grans ning: han är icke drucken, stackars karl; han är sjuk; kanske har. han fallandesot. Hollah! Prudence, kom hit och hjelp mig!4 Denna begäran framställdes till en qvinna, klädd i en yllekjol och kofta, som hade följt. Prosper i hälarne, såsom det anstår en trogen och nyfiken hustru, och nu stod dar-. rande af köld på sin dörrtröskel. Utan tvekan steg Prudence ut på gatan och man och hustru sträfvade tillsammans att lyfta Paolos liflösa kropp, ett företag som de dock ej voro vuxna. Så gerna skulle vi kunna försöka att röra Vendöme-kolonnen, sade lilla Prosper, flämtande; han är ju så stor som en gardeskyrassier. Jag måste hemia Benoit.t Benoit var Prospers gudfar och erkända mentor, en man som kunde göra allting, som visste allting och som alltid och ovilkorligt hade rätt.Han hade sin bostad ien! badinrättning nära derinvid, der han utöfvade ett obegränsadt välde i ångoch duschdepartementet. Mr Prosper trippade ett litet I stycke väg framåt, i rak linie, vek derpå af: till venster, uppåt en smal gränd, så åt en i smal gränd till höger, stannade utanför ett fönster försedt med luckor, i hvars midt