Aftonbladet – 10 augusti 1861, sida 3

FAATRKISTITAARD RESTS FIETERI KLIENT inne, hålla sig så tyst som möjligt. För att göra sin vänitill viljes, gick han inpå att förtära någon stärkande föda, och en bricka blef derföre inburen till honom; men han var icke förr lemnad ensam än den erhållna anrättningen gömdes undan i ett skåp. Då Mortimer föreslog honom att gå ut för att se sig omkring vid Boulevarderna eller Tuilerierna, ursäktade han sig med trötthet — ett ganska antagligt föregilvande, som således ingalunda kunde förvåna Thornton, hvilken med all sin skarpsynthet olyckligtvis icke märkte Paolos bemödande att visa sig sansad. Förbiseendet deraf gjorde äfven att Thornton af grannlagenhet ej ånyo påyrkade att få följa den unga mannen till Boulevard des Capucines, Lavinias kammarjungfru befann sig, enligt tillsägelse, i förstugan då Paolo anlände. Han tog emot brefvet som hon räckte honom, oick förbi henne utan att öppna det och gick mekaniskt framåt salongsdörren. Den unga qvinnan följde efter honom, sökte genom tecken göra begripligt att ingen var hemma och pekade på brefvet som han höll i handen. Han slet upp det, läste den första raden: SVi skola fara på balen i Hötel de Ville4, stod ett ögonblick orörlig, liksom för att fatta meningen, kramade derpå häftigt ihop brefvet och till den-stackars kammarjungfruns öutsägliga fasa slet han sönder det med sina tänder. Hans utseende, hans åtbörder voro en vansinnig menniskas. Dessa få orden hade gjort honom vansinnig. Han ilade ned för trappan uppåt gatan. Vagnen, hvilken hade ditfört honom, stod ännu qvar vid porten; kusken nickade åt honom. Paolo såg det icke, han hade glömt att någonting sådant som vagnar fanns i verlden — Han hade glömt allt, utom att