Aftonbladet – 10 augusti 1861, sida 3

så snart vi träffas och bevisa att jag ej Har kunnat handla annorlunda. Kom i morgon klockan tolf, o, jag ber derom! Man ropar mig. Farväl! Tänk ingenting ondt öm mig! Jag måste fara. L.:.J.ST. edan Lavinia hade lemnat sin kanmarjungfru detta bref med noggrann tillsägelse att passa på i förstugan då signor Mancini kom och lemna det i hans egna händer, gick hon ned i salongen till det öfriga sällskapet. Nästa minut voro de alla på väg till Hötel de Ville. ; Under förevändning af svår hufvudvärk hade Paolo stannat i sitt rum: hela dagen, icke läsande, icke skrifvande, endast gåentle af och an utan rast och ro då han var allena, eller liggande på en soffa då Thornton var inne. Det var någonting vida värre än hufvudvärk som plågade honom. Hin kände sig sjuk och yr i hufvudet, jag i Pest dom till den grad, att han började frulita det han ej skulle blifva i stånd att uppfy sin förbindelse för aftonen. Han känt dessutom en gruflig oro för att han skulle säga eller göra något orätt eller oförnuftigt, ty han visste sjelf ganska väl att han stundtals förlorade all makt öfver sina tankar och till en viss grad äfven öfver sia handlingar. En gång fann han sig Stående ute i tamburen utan att han hade deg! rinbastt aning om huru han kommit dit. En anna gång inbillade han. sig höra klockan Tingd och sitt namn ganska tydligt uttalas — hah gick derföre och frågade om icke något brdi till honom hade blifvit. lemnadt. Åter eb annan gång tyckte han sig kunna svära på att han hörde miss Jöones röst utei korridoren. Det var medvetandet af denna upprepad sinnvesfrånvaro som. gjorde honom så ifri att undvika Thornton och att, då denne var