Innehåll: Franska kejsardomets litteratur. — Öfversättning af Schii!ers Wilhelm Tell. — Sturzenbechers Grefvinnan Gruffiakin — Litteraturoeh konstnotiser. Det andra.franska kejsaredömets litteratur. ) Den nyare tidens skönaste framsteg är utan tvifvel det, som gjort litteraturen till ett civilisationsmedel i stället för att låta den ha ett rent estetiskt syftemål. Litteraturen är icke mera ett rent andligt nöje, ett tidsfördrif för höga herrar; den är ett vapen i skriftställarens hand, som bryter väg för framåtskridandet och arbetar på såväl individens som samhällets befri Despotismen kan endast utveckla en frivol litteratur; en äkta litteratur behöfver ljus och frihet. Hvem bekymrar sig i dag om det första kejsaredömets poeter, dessa rädda efterapare af 17:e århundradet, hvilka man gifvit namn af Versailles klassiker. Då blommade den verkliga franska litteraturen utom Frankrike, i Amerika genom Chateaubriandoch i Schweitz och Tyskland genom fru von Staöl. Det nästan qväfvande tryck regeringen för närvarande utöfvar på den franska litteraturen är en naturlig följd af denna likgiltighet för politiken, denna den offentliga andans förlamning, som sedan tio år tillbaka inträdt i Frankrike, — en följd at vexlingarne af tretton konstitutioner och tjugo regeringsformår inom en tidrymd af sextio år. Hvar skall nationen hatva ett ideal öfrigt, då hon inom så kort tid utnött frihet, religion, känsla, poesi, kort sagdt allt hvad som är i stånd att röra massorna? Dertill kommer den fruktan för allmänna ider, som uppstått efter 1848. Sedan man sett huri illa de sociala teorierna besannat sig i praxis, har man fattat ett misstroende till tanken i allmänhet; man har tagit sin tillflykt till den torra vetenskapen eller statsekonomien, såsom i en väl skyddad hamn; man har kommit ända derhän att törneka och fördöma sjelfva journalismen och parlamentarismen, dessa begge den moderna frihetens stödjepelare, dessa revolutionens eröfringar, öfver hvilka Frankrike borde vara stolt. Der endast det inskränkta individuella intresset herrskar, der är det till ända med konst, litteratur, poesi och heroism, med allt hvad som stärker och höjer den offentliga andan. -Men det andra kejsaredömet behöfde en skuggbild af litteratur; ty så djupt Frankrike än är sjunket, kunde litteraturen dock icke helt och hållet urabäras. Men bourgeoisien fordrar en billig litteratur, och hon blifver efter önskan betjenad med demi-monde-litteraturen. På romantiken har följt merkåntilismen; industrien har trängt in i litteraturen liksom i konsten. Litteratörerna törsta efter de på börsen och i dess kulisspel rike vordnes lyx och hafva fattat den äregirigheten, att till hvad pris som helst göra en lysande lycka. De hafva. såsom bästa medlet dertill, reglerat sina åsigter och sitt handlingssätt efter smaken och meningarne hbs den stora mängden, smickrat publikens gröfsta drifter och sökt genom qvantiteten ersätta hvad som fattas i qvalitet. . n annan företeelse har blifvit följden at frånvaron af idealitet och fantasi: stilens affektation. Vår tid har likaså väl som den Moliereska sina precieux; men de utmärka sig icke genom öfverdrift af elegans och delikatess, utan genom en öfverdrifven enkelhet och fruktan för hvarje lyftning i uttrycket, några ända till torrhet nyktra, andra rent af realistiska. De sednare bilda ännu den bättre sidan af dessa dagars litteratur. Realismen är en visserligen brutal, men sund och stärkande reaktion mot den sentimentalitet, som herrskat ifrån restauratignstiden, och emot smaken för det småtäcka, inskränkta, de småaktiga detaljerna, som är en konseqvens af den borgerliga industrialismen. Ånnu är motsatsen mellan precieux och realister icke strängt utvecklad, men den existerar, och man kan hoppas, att. den kamp. som förr eller sednare måste utbryta, icke skall blifva ofruktbar. Realismen skall göra sin väg och de franska skriftställarne skola lära sig att nogare studera och måla naturen och samhället, dessa outtömliga källor till poesi och skönhet. De berömda skriftställare, som öfverlefvat romantikens tid, hafva sjelfva genomgått mången metamorfos. . Några hafva gifvil efter för hågen för hvila och vanan vid lyx. förbundit sig med den makthafvande och fullständigt modifierat sina förra åsigter: andra hafva kastat sig på den motsatta ytterligheten och komprometterat sin värdighet genom en opassande hätskhet; andra hafva flyktat i armarne på en ologisk och emot hela deras lifs verksamhet stridande reaktion; ännu andra, hvilka hitttills alltid hade kämpat för reaktion och ultramontanism, hafva plötsligen blifvit förfäktare al liberala och protestantiska institutioner, al groll mot en makt, den de afsky. Litteraturens förfall har icke ensamt sin orsak uti den kejserliga regeringens inflytande, utan har småningom blifvit framkallad genom 1830 års revolution, Ludvig Filips regering och den öfverilade explosionen 1848. Kejsaredömet sjelft är en verkan af Frankrikes förfall. Det behöfdes tjugo års korruption och nå) I sammandrag efter en anmälan i Magazin fär die Litt. des Auslandes af William Reymonds ,Etudes sur la litterature du second Empire. (Berlin 1861).