LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL D0OKT02 AMTONIO. ) Det skådespel och de ljud, som så plågsamt verkade på Paolos uppretade nerver och hvilka voro så oförklarliga för hvarje nyss anländ resande, skulle genast ha u Ppfåttats af den, som kände till Paris och dess seder. Våra båda resande hade kommit till verldens gladaste hufvudstad den 23 Mars, just i sjelfva midfastan, den dag som fransmännen kalla Le mi-Careme. Ett folk, så Ifligt, sällskapslikt och begärligt efter nöjen som fransmännen och synnerligen parisarne, skulle aldrig kunna uthärda med den fyratio dagars långa fastlagen utan att få tvinsot. Till undvikande af denna fara dela de den i två hälfter, och den dagen, som utgör gränsskilnaden, det vill säga le mi-Caröeme, är det ingen hejd på deras frossande och lustbarheter — det är, med ett ord, en fullkomlig karneval, sammanpressad OR tjugofyra timmar, Härifrån dessa maskefkde skaror, dessa toner af fioler och jägarhorn, detta stora, lysande hus — i sjelfva verket sjöministerns hotell, hvilken öppnat sina salonger för stjernor och band och äfven för mindre gynnade dödliga — blar.d dem äfven några af Paolos egna bekanta. Hvem kunde drömma om att han skulle vara i Paris redan den 23:e, då hans ankomst knappt varit att vänta före månadens slut? Och så hände det, att han fann familjen Jones alldeles färdig att fara på en bal, just som han några månader förut hade funnit 4) Se A. B. n: s2. och 163-183 t 150—454, 155, 157-—159, 162,